När Riddick Bowe i september 1988 fick se sig finalbesegrad av Lennox Lewis i de Olympiska spelen i Söul var Michael Hunter jr endast en månad gammal. Bowes silvermedalj är den senaste olympiska medalj som delats ut till en amerikansk supertungviktare och om vi tittar på den professionella tungviktsboxningen i USA under samma period ser bilden nästan lika mörk ut. De senaste riktigt "stora" tungviktarna från USA är alla barn av åttiotalet. Ingen amerikan har på allvar kunna axla manteln från Mike Tyson, Riddick Bowe och Evander Holyfield, så påståendet att amerikansk tungviksboxning befinner sig i en liten svacka är ett kraftigt understatement. Michael Hunter jr har alltså växt upp under den amerikanska tungviktsboxningen kraftigaste nedgångsperiod någonsin.
Hunters pappa var Mike "Bounty" Hunter - en jovialisk defensivboxare vars stil kan beskrivas som "Chris Byrd på LSD". En gummiman som med händerna nere vid knäna och med ett leende på läpparna fick knockoutkungar att missa grovt. Tyvärr var Mike sr inte den mest disciplinerade idrottsmannen vilket gjorde att hans karriär aldrig nådde de höjder som hans talang erbjöd. Mike "Bounty" Hunters liv fick också ett tragiskt slut i februari 2006 då han efter att viftat med en pistolatrapp framför en polisman blev ihjälskjuten.
Faderns död kan också sägas vara startpunkten för sonens boxningskarriär eftersom han först då började tävlingsboxas. Att Michael jr hade ärvt faderns talang gick inte att ta miste på då han två månader och fem matcher senare gick till final i amerikanska Golden Gloves-mästerskapen. Folket vid ringside nickade igenkännande åt den då 17-årige nybörjarens snabbhet, rörlighet och smidighet och genast började ryktet gå om "Bounty Hunters" son som hade ärvts faderns naturbegåvning för boxning, men utan dennes fallenhet för överdrivet clowneri. Under 2006 fortsatte sedan Hunter att gå från klarhet till klarhet, men det var under sommaren 2007 han fick sitt stora genombrott med segrar i amerikanska mästerskapen och de amerikanska OS-uttagningarna. Det var framförallt sättet han utklassade sina konkurrenter på i OS-uttagningarna som imponerade på många experter. Hunter blev därmed USA:s man i amatör-VM hösten 2007, där han inledde flott men tyvärr fick ge sig i kvartsfinalen mot den ryske världsettan Islam Timurziev. I och med att enbart de fyra främsta i VM fick sin OS-biljett bokad får Hunter försöka kvalificera sig i någon av vårens OS-kval. Men med tanke på den unge och extremt talangfulle Hunters utvecklingskurva tror jag inte att det skall vara några problem. Klippet nedan är från hans förlustmatch mot den ryske stålmannen Timurziev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar