Klitschko vs. Fury

För första gången på mycket länge ser jag fram emot en titelmatch i tungvikt med viss tillförsikt. För första gången på länge känns inte utgången på förhand given. Även om Wladimir Klitschko bör ses som favorit finns det tecken som tyder på en viss ovisshet. Klitschko är med sina trettionio år tolv år äldre än Tyson Fury. Till skillnad fråm ukrainarens senaste offer är dessutom Fury större än Klitschko, vilket naturligtvis inte hör till vanligheterna. Fury är inte heller någon cementsäck utan rör sig ovanligt smidigt för en man av hans storlek. Det vore naturligtvis dumdristigt att satsa alla sina besparingar på Fury men i potten finns tillräckligt av frågetecken för att göra det spännande. Det KAN med andra ord hända nåt intressant den 28 november och frågan är om Klitschko fortsätter vid en eventuell förlust. Han har trots allt hållit på ett tag och har nog ändå inte tänkt hålla på så många år till.

Tunga amatörer

I frånvaron av regerande världsmästaren Medzhidov dukas det upp till åttondelar i aftonens supertungvikt. Först ut är försteseedade Ivan Dychko som knappast ska ha några som helst problem med brassen Rafael Duarte. Duarte besegrade knappt nyazeeländaren Patrick Mailata i den första omgången. 20-årige Mailata kan, om han jobbar på sin kondition en smula, bli ett framtida namn inom proffscirkusen. Ovissare är mötet mellan mexikanen Edgar Ramirez och tysken Florian Schultz. Två av de yngre i klassen som bägge förväntas en ljus framtid i klassen. Med ett något vassare CV får Schultz ses som favorit. Oavsett vinnare har jag svårt att se någon av dem rå på den långe teknikern från Kazakstan. I den förmodligen vekaste åttondelen möts jordaniern Hassan Ishaish och georgiern Mikhel Bakhidze. Ingen av dom kommer att ha nåt att hämta i den kommande kvarten för där väntar segraren mellan uzbeken Bakhodir Jalolov och kubanen Lenier Pero. En match, som med tanke på domarnas välvilliga inställning till Uzbekistan i årets turnering, kan bli en obehaglig överraskning för Pero. Lägg till detta att Jalolov är en lång, svårtåtkomlig herre så har vi en ganska öppen historia. I en eventuell semifinal mot Dychko tror jag dock att Pero har en bättre chans än Jalolov. Kubanen är kvickare och mindre förutsägbar än uzbeken. Jalolov känns lite som samma skolas barn som Dychko men aningen sämre. Även om jag misstänker att Pero kan störa mannen från Kazakstan tror jag inte att det räcker hela vägen. Vilket innebär att Dychko då skulle vara framme i sin andra raka VM-final.

På den undre halvan sparkas lekarna i gång med britten Joseph Joyces match mot marockanen Mohammed Arjaoui. Arjaoui imponerade i sin första match när han knockade defensivspecialisten Edgar Munoz. Joyce är dock av ett helt annat virke och ska kunna ta sig till kvarten, där han får möta segraren mellan turken Ali Demirezen och indiern Satish Kumar. Demirezen är en tuff herre och har säkert en lukrativ framtid i proffsringen. En match mellan honom och Joyce kan gå lite hur som helst. Britten har blivit golvad förr så han ska nog vara lite försiktig. Även om jag håller Joyce som knapp favorit till en semifinalplats skulle jag inte bli allt för överraskad om vi får se en hårdslående turk där istället. Längst ner i startfältet har vi till en början med en oviss match mellan fransosen Tony Yoka och kinesen Wang Chibao. En 50/50-match där vinnaren får vara nöjd med en plats i kvarten eftersom kroaten Filip Hrgovic med största sannolikhet kommer att stå på motståndarsidan. Att han kommer ha några som helst bekymmer med bulgaren Petar Beldarov har jag svårt att se. Misstänker sedan att Hrgovic även blir en för svår nöt att knäcka för Joyce i semin. Om allt går enligt ritningarna står vi inför ett giganternas möte i finalen eftersom både Dychko och Hrgovic har gått som tåget de senaste åren. Nånting säger mig att Dychko även i år får nöja sig med en silvermedalj ...

I tungvikten är vi redan framme i kvarten där favoriten Erislandy Savon ställs mot uzbeken Rustam Tulaganov. Tulaganov tog sig med god hjälp av domarna förbi stjärnskottet från Nya Zeeland David Nyika. Den kvicke och oortodoxt boxande Nyika kan bli hur bra som helst OM stjärnorna står rätt och disciplinen är den rätta. Det är naturligtvis väldigt tidigt att sia om men kanske, kanske en framtida professionell tungviktskung i vardande ... Savon ska inte ha några problem med Nyikas baneman Tulaganov som bör ha svårt att komma åt den långe kubanen. I den andra kvarten möts argentinaren Yamil Peralta och azeren Abdulkadir Abdullayev. Abdullayev känns starkare än den mer tekniskt boxande Peralta och bör gälla som favorit. Att Abdullayev ska rå på Savon i en eventuell semi har jag däremot svårt att se. Om Savon håller sig kall och inte låter sig bjudas upp till en byta-slag-fest ska finalplatsen vara hans. I den tredje kvarten bör den långe ryssen Evgeny Tischenko besegra den unge holländaren Roy Korving för att sedan i semin ställas mot kazaken Vassilij Levit, som i sin kvart bör slå ukrainaren Manukian. Levit har varit det stora utropstecknet i årets World Series of Boxing där han hade självaste Savon på fallrepet i en match där Levit avslutade galant. Möjligen är Levit bättre lämpad för fem ronder än tre ronder, men jag hoppas att han trots detta besegrar Tischenko och att vi därmed får se ett returmöte mellan Levit och Savon. Tyvärr för Levit tror jag att Savon även denna gång går vinnande ur bataljen.

Har vi då att göra med några professionella framtidshopp bland deltagarna i Qatar?
Hrgovic och Dychko naturligtvis. Men även britten Joseph Joyce och turken Demirezen kan lyckas som proffs. Demirezen har definitivt stilen och eftersom de brittiska öarna ser ut att gå en ljus tungviktsframtid till mötes borde Joyce vara hyperintressant för proffsuppköpare. Kubanerna Pero och Savon skulle naturligtvis också vara intressanta att följa i en proffsring. Till sist skulle jag lägga nyazeeländaren David Nyikas namnlapp i hatten.