söndag 13 januari 2008

Basketboll bytes mot boxboll

I fredags kväll fick Sundsvall Dragons besök av en medelålders gentleman på genomresa. Hela basketsverige gick i spinn av att Scottie Pippen, en före detta superstjärna, fyra år efter avslutat värv gjorde en tillfällig comeback med EN match i basketens elitserie. I Las Vegas, några timmar senare, gjorde en annan före detta basketspelare profesionell boxningsdebut. Kaspars Kambala - före detta lettisk landslagsman i basket och en kämpe på en bra bit över två meter klev med buller och bång in i ringen för att göra sin debut. Richard Steele, en legendarisk domare som numera sadlat om och blivit tränare har tagit den väldige letten under sina vingar. Det Steele i det här fallet gör i handling är en tanke som kittlat många boxningsdiskussioner under åren, nämligen hur lång tid det skulle ta att bygga upp en tungviktsboxare från grunden om han har alla de rätta fysiska företräderna.

Om man bortser från övriga kampsporter kommer de flesta sportbytarna till boxningen från den amerikanska fotbollen, men även en del basketspelare har sökt lyckan inom boxningen. Det mest kända exemplet de senare åren är kanske Mike Grant som under slutet av 90-talet målades upp som det stora amerikanska tungviktshoppet som skulle plocka ner Lennox Lewis från tronen. När det väl kom till kritan såg Grant ut som en komplett nybörjare i jämförelse med den erfarne Lewis, som sänkte Grant i den andra ronden en aprilnatt år 2000. Grant hade alla de rätta atletiska förutsättningarna, men blev trots detta ganska enkelt utmanövrerad i slutändan.

Att Kaspars Kambala, trots den rätta fysiken, har en del kvar att lära blev vi varse i fredags, när hypen kom av sig redan innan den hade börjat. Alvaro Morales, en rejält överviktig yngling hade nämligen inte läst manuset ordentligt utan avslöjade i en oavgjord fyrarondare, med ganska enkla medel, Kambala som den boxningsnybörjare han faktiskt är. Kamabalas boxningskarriär är inte slut med detta, men han har en lång väg att vandra om karriären är tänkt att nå utanför Las Vegas bakgator.

En annan och kanske än mer intressant före detta basketspelare är Kelvin Price som till dags dato gått tre proffsmatcher som alla vunnits enkelt på knockout. Motståndet har naturligtvis varit på en ganska låg nivå, men det är många som tror på den 32-årige Price som en framtida stjärna inom sporten. Price var en mycket framgångsrik basketspelare på universitetsnivå, när han stötte ihop med Roy Jones som tog med honom till sin pappa och tränare Roy Jones sr. Price ägnade sedan nästan fem år, under Jones den äldres ledning, åt att lära sig boxningens ABC innan han i somras gjorde sin professionella debut. Det som skiljer Price från många andra är att han gjort sin hemläxa ordentligt, och frågar du läraren, är han övertygat om att hans adept är en tungviktsvärldsmästare i vardande. Den gamle basketspelaren som är över två meter lång kombinerar enligt Jones sr storlek, räckvidd och slagstyrka med snabbhet och smidighet på ett sätt som kommer att göra honom mycket svårslagen i framtiden. Pappa Jones är naturligtvis part i målet och få har lyckats göra ett framgångsrikt byte till "självförsvarets ädla konst" men få har också gått lika grundligt till väga som Kelvin Price.

Inga kommentarer: