Tungviktarna från Peking

Eftersom det ursprungliga syftet med den här platsen var att lotsa er genom morgondagens tungviktsmästare, ska vi kika närmare på om de olympiska spelen i Peking erbjöd några nya heta namn att lägga i framtidshatten. Från OS 2004 begav sig guldmedaljören i supertungvikt Alexander Povetkin ut i proffslivet och än så länge har allt gått på räls eftersom Povetkin är obesegrad och i höst ska gå en titelmatch mot tungviktens nummer ett för närvarande, Wladimir Klitschko. Utöver Povetkin har amerikanen Jason Estrada, puertoricanen Victor Bisbal, ukrainaren Alexey Mazikin, kamerunesen Carlos Takam, nigerianen Gbenga Oloukun och tysken Sebastian Kober tagit steget över till proffslivet av "Class of 2004". Takam, Oloukun och Kober är fortfarande obesegrade, men har inte riktigt blivit testade än. Estrada och Bisbal har varsin förlust, medan Mazikin har flera och redan blivit degraderad till en slags "journeyman". Av 2004 års tungviktare är naturligtvis guldmedaljören kubanen Odlanier Solis det hetaste namnet. Solis är fortfarande obesegrad och det största hindret mellan Solis och den absoluta toppen är nog hans egen (trivsel)vikt. Wilmer Vasquez från Venezuela, amerikanen Devin Vargas och Adam Forsyth från Australien har också blivit proffs i den tyngsta klassen, men trots att de är obesegrade ses dom knappast som några mästarämnen. Den som kommit längst av tungviktarna från Aten är nog ryssen Alexander Alekseev som satsat på den lättare cruiservikten där han redan anses som en av de absolut bästa i klassen.

Ännu mer intressant kan det vara att se vad som hände med de tyngsta boxarna från Sydney-OS 2000. De flesta är väl bekanta med guldmedaljören i supertungvikt, Audley Harrisons mindre lyckade försök att även bli professionell världsmästare i tungvikt. Inte heller bronsmedaljören Paolo Vidoz har lyckats något vidare som proffs. Amerikanen Calvin Brock fick i alla fall gå en titelmatch, även om det där var tvärstopp mot Wladimir Klitschko. Den som lyckats bäst är nigerianen Samuel Peter, som idag tillhör den absoluta toppen och i oktober ska gå en titelmatch mot Vitali Klitschko. Art Binkowski, Cengiz Koc och Konstantin Onofrei blev också proffs utan att lyckas, medan polacken Gregorz Kielsas karriär fortfarande är i sin linda.

Då har nog tungviktarna från Sydney ett bättre facit. Uzbeken Ruslan Chagaev och ryssen Sultan Ibragimov nådde ända upp och blev världsmästare. Chagaev är fortfarande obesegrad, medan Ibragimov förlorade sin titel till den yngre Klitschkobrodern i vintras. Polacken Bartnik, algerien Azzaoui, fransmannen Chanet och amerikanen Bennett blev också proffs utan att ge ifrån sig några speciella avtryck. Georgien Chanturia är fortfarande obesegrad, men har inte stött på nåt motstånd att skryta med ännu.

OM den nykrönte guldmedaljören i supertungvikt, italienaren Roberto Cammarelle har den rätta ambitionen att bli proffs kan han nog gå hur långt som helst. Hans kombination av explosivitet och snabbhet är det inte många tungviktare som besitter. Sättet han avfärdade Price och Zhilei på var minst sagt imponerande och frågan är om han någonsin har sett vassare ut än nu. Ett litet frågetecken bör kanske resas kring hans stryktålighet, då han under vissa matcher i sin karriär blivit lite skotträdd när det hettat till om öronen. Ryktet säger också att han inte alls har lust att bli proffs. Vilket i sådana fall är ytterst ovanligt. Under efterkrigstiden har det faktiskt aldrig hänt att guldmedaljören (kubaner undantagna) i tungvikt eller supertungvikt inte blivit proffs.

Även om ryssen Islam Timurziev blev stoppad i den första omgången av britten Price tror jag att han kan gå långt som proffs. Hans största problem är nog den egna hälsan, då han visat sig en aning skadebenägen genom åren. Men om hans kropp inte sätter käppar i hjulet kan han nog bli ett allvarligt hot mot den professionella tungviktstoppen vad det lider.

En framgångsrik proffskarriär tror jag även att colombianen Oscar Rivas kan få. Rivas är en tuffing med "full fart framåt" som paroll. Så länge Rivas valde att attackera var bulgaren Pulev chanslös i den första omgången. Dessutom var Rivas den enda som inte blev utklassad av Cammarelle.

Silvermedaljören, kinesen Zhang Zhilei kan nog också gå långt om han matchas rätt. En kinesisk tungviktare med potential har naturligtvis marknadsandelar att hämta och Zhilei är heller ingen oäven boxare. Han är rörlig och smidig för att vara så stor. Roberto Cammarelle visade dock att en så öppen boxare som Zhilei måste vara ännu kvickare eller tajta till garden en aning om man inte vill syna canvasen.

Britten David Price kommer säkert också att få proffsanbud, även om naturligtvis OS i London 2012 lockar. Jag tror dock inte att Price är ett självklart val inför London. Han är just nu nationens främsta, men visade i Peking, återigen att han inte riktigt räcker till. Segern över Timurziev kan nog skrivas på "sånt som händer"-kontot och mot Cammarelle blev han helt överkörd. Så Price står inför ett litet dilemma. Blir han proffs är det inte med buller och bång, alá Audley Harrison eller David Haye. Väljer han istället att satsa på London 2012 är det långt ifrån säkert att han kvalificerar sig.

Ukrainaren och bronsmedaljören Vyacheslav Glazkov är en skicklig allroundboxare och visade än en gång att han tillhör de främsta amatörerna inom supertungvikten. Blir han proffs kan han säkert gå längre än företrädaren Mazikin, även om den absoluta toppen nog blir svår att nå. Kubanen Robert Alfonso kan säkert också nå en bit som proffs, även om jag tror att det är lite för mycket handbroms i, för att nå de stora framgångarna. Venezuelas Jose Payares, Bulgariens Kubrat Pulev och Algeriets Newfel Ouatah kan säkert också nå vissa framgångar, men knappast topp-10.

Bland tungviktarna tror jag att den med störst potential är ukrainaren Oleksandr Usyk, vars boxning mot kinesen Nijiati imponerade stort. Att han sedan förlorade mot italienaren Russo i kvarten kan nog "skyllas" på amatörboxningens poängräkning. Russo är ju expert på att hålla sig på avstånd för att sedan svinga in slagen en åt gången, som en fäktare. Usyks avslapnande boxning baseras på snabbhet i både nävar och fötter, till skillnad från Russo som främst använder fötterna. Usyk är dessutom ovanligt rörlig i överkroppen vilket gör honom till ett ett mycket svårtfräffat mål.

Jag tror dock att italienaren Clemente Russo kommer att få svårt att lyckas om han mot förmodan går upp i den allra tyngsta klassen som proffs. Han är i kortaste laget och det som är lyckosamt i amatörringen kommer inte att vara det i proffsringen. Russo är en decimeter kortare än Usyk och baserar till skillnad från Usyk så gott som hela sitt framgångskoncept på distansboxning.

Guldmedaljören, ryssen Rakhim Chakhiev har alla förutsättningar att bli en publikfavorit med sin offensiva kraftboxning. Han är dock ganska kort och inte allt för snabb, vilket förmodligen kommer att göra det svårt för honom att nå ända upp. Bronsmedaljören, kubanen Osmay Acosta är mer av en allroundboxare och dessutom snabbare än Chakhiev, men han saknar spetskvaliteter och är inte i samma klass som företrädaren Solis.

Många amerikaner hoppas naturligtvis på bronsmedaljören Deontay Wilder, men jag är ganska skeptisk. Wilder är i och för sig lång och stark, men det finns en kantighet och klumpighet som blir svår att få bort för Wilder. Han kommer förmodligen att promotas hårt, men jag skulle bli överaskad om han en dag står överst på världsrankingen... Då tror jag mer på deras supertungviktare som med minsta möjliga marginal missade båten till Kina, Michael Hunter.

Ska jag välja ut tre namn från årgången 2008 att lägga mina pengar på i sökandet efter framtidens tungviktsmästare får det bli Roberto Cammarelle, Islam Timurziev och Oleksandr Usyk.

OS-sammanfattning

Skillnaden mellan amatörboxning och proffsdito har nog aldrig varit så stor som nu. Boxningarna i Peking hade mer gemensamt med fäktning än om den boxning som belönas i den professionella ringen. De som lyckades bäst i OS var de som avlossade slagen mot huvudet, ett och ett åt gången. Kroppslag och kombinationer premierades så gott som aldrig. Att knapptryckeriet sedan var ojämnt och partiskt i hemmanationens favör gjorde knappast saken bättre, även om det såg lite bättre ut i finalerna än tidigare i turneringen. Det bör kanske också tilläggas att klagandet på domarna lätt blir till ett mantra. OS i Peking var varken första eller sista gången som hemmanationen gynnades av domarna. Exempelvis hade USA ett fantastiskt boxningslandslag i Los Angeles-OS 1984, men de hade inte tagit nio guld om spelen hade gått någon annanstans.

I Peking blev det inga nio guld till en och samma nation. Faktum är att det var ytterst nära att ingen nation hade fått fler än en guldmedalj. Om kinesen Xiaoping och ryssen Tishchenko förlorat sina finaler, vilket många faktiskt ansåg att de gjorde, skulle det ha delats ut elva guld till elva olika nationer.

Den tidigare dominanten Kuba visade med sina åtta medaljer att de fortfarande är att räkna med, men att ingen av medaljerna var av ädlaste valör visade också att avsaknaden av deras avhoppade stjärnor var stor.

Storfavoriten Ryssland visade med sina tre medaljer att man missat formtoppen. Visst blev en eller möjligen två ryssar bortdömda, men att hela åtta stycken blev utslagna före semifinalerna kan inte ses som något annat än ett lagfiasko. Dessutom fick man i finalerna igen lite av det tidigare missflytet med poängbedömningen. Deras två guld kunde lika gärna ha blivit två silver, utan att allt för många hade klagat.

Att USA inte längre tillhör de bästa amatörnationerna visste vi sedan tidigare, men att komma hem med endast en bronsmedalj får nog anses vara en smärre katastrof för amerikansk amatörboxning.

Och så var det då guldmedaljörerna, från bäst till sämst i mina ögon.

(1) Vasyl Lomachenko - Ukrainas 20-årige guldmedajlör i fjädervikt som verkar vara närmast komplett som boxare.

(2) Badar-Uugan Enkhbat - 23-åring från Mongoliet som smidig som en katt och kvick som en kobra utklassade allt motstånd i bantamvikten.

(3) Roberto Cammarelle - Italiens 28-årige veteran inom supertungvikten som visade med eftertryck vem som är bäst bland de tyngsta. Efter en lite trevande inledning var han fullständigt lysande i semifinal och final, där jättarna, britten David Price och kinesen Zhang Zhilei inte alls hängde med i svängarna.

(4) Somjit Jongjohor som med sina 33 år var den äldste guldmedaljören i fältet. Thailändaren fick sina motståndare att jaga luft och visade i flugviktsfinalen mot kubanen Andris Laffita Hernandez upp en defensivboxning i absoluta toppklass.

(5) Bakhyt Sarsekbayev från Kazakstan smög sig fram till welterviktsfinalen där han överaskade med att enkelt boxa ut en av de bästa kubanerna, Carlos Banteuax.

(6) Felix Diaz från Dominikanska republiken gick till final i den lätta weltervikten på ett mycket kontroversiellt sätt när fransmannen Vastine fick två tveksamma varningar som vände matchen i Diaz favör. Allt detta förläts när han sopade banan med thailändaren Manus Boonjumnong i finalen. Thailändaren hade, både i kvartsfinalen och semifinalen varit på "rätt" sida av mycket tveksamma domslut. Det var med andra ord rätt många som ville se den självsäkra thailandändaren bli besegrad, vilket den agressive och stentuffe Diaz verkställde på ett sätt som ingen trodde var möjligt. Knapptryckarna kunde helt enkelt inte blunda när thailändaren flög omkring som en vante i ringen med en rasande dominikan efter sig.

(7) James De Gale är vid sidan av Diaz den stora skrällen bland guldmedaljörerna. Få om ens någon hade väl trott att Storbritanniens enda boxningsguld skulle tas av en ganska oerfaren 22-årig mellanviktare på lätta fötter och med en kaxig attityd.

(8) Rakhim Chakhiev, en av Rysslands två guldmedaljörer, är ett kraftpaket som i tungviktsfinalen fick revansch på italienaren Clemente Russo för förlusten i VM förra året.

(9) Zou Shiming från Kina gjorde det hela Kina krävde och förväntade, vann guld i den lätta flugvikten. Men han var inte lika dominant som vi trodde.

(10) Alexey Tishchenko såg inte lika vass ut i lättvikten som han gjorde i fjädervikt för fyra år sedan. Han kunde dessutom lika gärna ha förlorat den helt jämna finalen mot fransmannen Daouda Sow.

(11) Zhang Ziaoping fick fler poäng för omfamningar än vad motståndarna fick för rena träffar. Kinesen borde ha åkt ut den lätta tungvikten redan i första omgången mot en tunisier. När han sedan FICK segern i åttondelen mot ryssen Artur Beterbiev var det många som skrek högt om korruption och mygel. Xiaoping fortsätter sedan i samma stil med en seger som enbart knapptryckarna vid ringside såg, när kazaken Shynaliyev fick åka hem efter semin och att han till slut även vinner finalen på ett tveksamt sätt mot irländaren Kenny Egan var bara logiskt. Nej, den lätta tungviktens guldemedaljör placerar vi i samma påse som sydkoreanen Si-Hun Park (ni vet han som "besegrade" Roy Jones i Sydkorea 88).

Vilka av guldmedaljörerna har då en gyllene framtid som proffs framför sig? Att Lomachenko kommer att lyckas vågar jag nästan ta gift på. Dominikanen Felix Diaz kommer säkerligen också gå mycket långt när handskarna blir tunnare och matcherna längre. Italienaren Cammarelle kan nog bli en tungviktsattraktion OM han tar steget över och i så fall har den rätta motivationen. Mongolen Enkhbat kan också bli mycket sevärd och lyckosam som proffs. Engelsmannen De Gale kommer naturligtvis ha enorma förväntningar på sig när han tar av sig tröjan. Det är dock inte alltid de främsta amatörerna blir de mest lyckosamma som proffs. Tre förlorare som jag tror kommer att låta tala om sig är:

(1) Oleksandr Usyk - 21-årig tungviktare från Ukraina vars still påminner mer om Roy Jones jr än landsmannen Wladimir Klitschko. Med en ovanligt rörlig överkropp gör han sig svårtfräffad samtididigt som han pepprar på med slagserier från alla håll och kanter. Usyk förlorade knappt mot italienske fäktningsspecialisten Russo i kvarten, men hade det varit en proffsmatch hade utgången förmodligen varit en annan.

(2) Roniel Iglesias - Kubas främste man visade upp en härlig boxning i den lätta weltervikten, bara för att bli bortdömd i semifinalen mot domarfavoriten Manus Boonjumnong. Iglesias är endast 20 år och kan gå hur långt som helst, både som amatör eller som proffs.

(3) McWilliams Arroyo - 23-årig flugviktare från Puerto Rico som slår snabbt och hårt i varje duell. Fick en lektion i amatörboxningens poängsystem av kubanen Laffita Hernandez i kvartsfinalen, men jag är ganska säker på att puertoricanen kommer att bli ett stort namn i den professionella världen vad det lider.

Inför semifinalerna i Peking

De väntade tronskiftet kom av sig. Inför OS troddes det lite till mans att Ryssland med buller och bång skulle ta över positionen som amatörboxningens främsta nation från Kuba. Men redan nu kan det lugnt sägas att så inte blev fallet. När det nu har blivit dags att boxas om medaljerna kan konstateras att Kuba har åtta man klara för semifinal, medan Ryssland bara har tre kvar i turneringen. Ryssarna är med det inte ens näst bäst. Kina har fyra klara för semi och förutom Ryssland har även Italien, Frankrike, Irland och Storbritannien tre man kvar i turneringen. Två man kvar har Ukraina, Kazakstan, Mongoliet och Thailand. Medan Turkiet, Korea, Dominikanska republiken, Mauritius, Moldavien, Azerbadjan, Armenien, Indien och USA har varsin boxare kvar i turneringen.

I supertungvikten såg vi en riktig skräll när storfavoriten, ryssen Islam Timurziev fick respass redan i den första omgången, där britten David Price lyckades däcka ryssen med en snygg kontring. Tyvärr stoppades matchen lite för tidigt vilket naturligtvis blev omdiskuterat. Britten Price stoppade även Litauens Jaktso (via skada) i kvarten och får i semin möta världsmästaren, italienaren Roberto Cammarelle, vilket jag tror kan bli en för britten övermäktig uppgift. Cammarelle lär dock inte få en lika enkel resa här som i EM 2004, när italienaren utklassade engelsmannen. Price är i dag en bättre boxare än för fyra år sedan, medan Cammarelle snarare har passerat sin peak som amatörboxare. Trots det får ändå grundtipset gå till den regerande världsmästaren från Italien. I den andra semin möts ukrainaren Vyacheslav Glazkov och kinesen Zhang Zhilei, där jag misstänker att kinesen med lite hjälp av domarna tar sig till final. Glazkov är inte tillräckligt överlägsen Zhang, vilket verkar krävas för att besegra en kines i Peking.

I tungvikten har vi två intressanta semifinaler, där åtminstone mötet mellan kubanen Osmay Acosta och ryssen Rakhim Chakhiev känns helt öppet. Kubanen är den snabbare och mer tekniskt skolade av de två, medan ryssen erbjuder en mer primitiv och skoningslös boxning. Stil mot råstyrka i en mycket svårtippad match, där jag tror ryssens hårdhet avgör. I den andra semifinalen misstänker jag att (den sista) amerikanen Deontay Wilder kommer att få mycket svårt att komma åt italienaren Clemente Russo. Russos stil med kvicka fötter och snabba poänggivande nävar är skräddarsydda för amatörboxningen, vilket han framförallt visade i kvartsfinalen där den tekniskt briljante publikfavoriten, ukrainaren Olexander Usyk fick se sig besegrad. Och om Usyk, som jag tror vi kommer att få höra mycket om i proffsringen vad det lider, hade svårt att komma åt Russo ser jag inte hur den klumpigare och långsammare Wilder ska lyckas med det. Tror nog också att Russo sedan får gälla som knapp favorit i en eventuell final.

I den lätta tungvikten blev det inte inte ens en tumme av den väntade Sovjetdominansen. Atoev, Beterbiev och Kurbanov åkte ut, en efter en. Istället får vi se ett riktigt derby mellan britten Tony Jeffries och irländaren Kenny Egan i den ena semifinalen. Den mer rutinerade Egan har imponerat stort hittills och får nog gälla som favorit mot Jeffries. I den andra semin möts kinesen Zhang Xiaoping och kazaken Yerkebulan Shynaliyev. Shynaliyev vann på diskvalikation över Kurbanov från Tajikistan i kvarten och finns det någon rättvisa i Peking ska han även slå den kramglada kinesen som borde ha åkt ut redan i den första omgången.

Likt den lätta tungvikten har mellanvikten bjudit på en hel del favoritfall. Först åkte kilo-för-kilo-kungen, ryssen Matvey Korobov ut mot kazaken Artayev. Artayev som i sin tur fick se sig besegrad i kvartsfinalen av britten James DeGale. DeGale får nu i semin mäta sina krafter med grannen, irländaren Darren Sutherland i en helt öppen historia. Trots att Sutherland har 4-1 i matcher mot DeGale, både tror och hoppas jag att den mer stilfullt boxandes engelsmannen tar sig till lördagens final. I den andra semin får vi se Badou Jacks baneman, indiern Vijender Kumar boxas mot kubanen Emilio Correa. Correa som i det här läget får ses som favorit till guldet, ska dock normalt sett inte ha några problem med den krånglige indiern.

I weltervikten möts kubanen Carlos Banteaux och kinesen Hanati Silamu. I vilket annat land som helst hade kubanen varit storfavorit, men med tanke på domarnas insatser hittills vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Man kan bara hoppas på att de som sker i ringen kommer att spegla resultatet och då bör kubanen vinna.
I den andra semin gör kazaken Bakhyt Sarsekbayev och koreanen Jungjoo Kim upp om en plats i finalen. Kim besegrade överaskande amerikanen Andrade i kvartsfinalen men jag tror inte att han räcker till mot kazaken.

I den lätta weltervikten har vi ytterligare en kuban, Roniel Iglesias som i sin semifinal får möta thailändaren Manus Boonjumnong. Boonjumnong vann en mycket kontroversiell seger över favoriten, kazaken Sapiyev i sin kvartsfinal. De flesta hade kazaken som segrare där. Om domarna är opartiska tror jag att kubanen Iglesias kommer att gå till final, där han i så fall får möta segraren mellan fransmannen Alexis Vastine och dominikanen Felix Diaz. Men oavsett vem som vinner mellan Vastine och Diaz tror jag att den skönboxande Iglesias, om han besegrar Boonjumnong, blir för svår i finalen.

I lättvikten tar sig armeniern Hrachik Javakhyan an den ryske storstjärnan Alexey Tishchenko i den ena semin, medan kubanen Yurdenis Ugas och fransmannen Daouda Sow möts i den andra. Det är alltså upplagt för en drömfinal mellan klassens giganter Tishchenko och Ugas.

I fjädervikten gör turken Yakup Kilic och ukrainaren Vasyl Lomachenko upp i den första semifinalen och allt annat än en klar seger för turneringens hittills bästa boxare Lomachenko skulle vara en skräll. Lomachenko inledde turneringen med att ganska enkelt besegra min favoritryss, världsmästaren Albert Selimov och sedan har han bara rullat på. Turken är duktig men inte i den 20-årige ukrainarens klass. I den andra semin går fransmannen Khedafi Djelkhir upp i ringen mot Shanir Imranov från Azerbadjan. Imranov besegrade kubanen Torriente i kvarten och får mitt tips mot fransmannen, men inte heller Imranov bör ha nåt att hämta mot den komplette Lomachenko i en final.

I bantamvikten boxas kubanen Yankiel Leon mot den lurige Bruno Jolie från Mauritius i den ena semifinalen och hur charmigt den än vore med en boxare från Mauritius i finalen tror jag kubanen blir honom övermäktig. I den andra semin möts moldaven Veaceslav Gojan och mongolen Badar-Uugan Enkhbat där mongolen nog får gälla som knapp favorit.

I flugviktsklassen tror jag den slutlige guldmedaljören går att finna i den första semin där den kubanske veteranen Andris Laffita Hernandez boxas mot ryssen Georgy Balakshin. Möjligen kan den 33-årige defensivboxaren, thailändaren Somjit Jongjohor sätta käppar i hjulet om han besegrar italienaren Vincenzo Picardi i den andra semin.

I den lätta flugvikten får irländaren Paddy Barnes den otacksamma uppgiften att ta sig an den stora hemmafavoriten Zou Shiming. Kinesen som ansågs närmast oslagbar före turneringen har inte imponerat hittills, men det ska mycket till för att Barnes ska klå Zou så tydligt att poängdomarna trycker till irländarens fördel... tyvärr. I den andra semin gör mongolen Serdamba Purevdorj och kubanen Yampier Hernandez upp om en finalplats. Mongolen har fått kämpa för sin plats bland de fyra, medan kubanen har lekt hem sina matcher, så det skulle vara en stor skräll om inte Hernandez står som ena part i finalen på söndag. Och om finalen får avgöras i ringen tror jag även att Hernandez kan ha en god chans mot förhandsfavoriten Zou Shiming.

Så vad kommer då guldmedaljerna till slut att hamna någonstans? Draget från höften tror jag på fem guldmedaljer för Kuba, genom Correa, Banteaux, Iglesias, Leon och Laffita Hernandez, två guldmedaljer till Italien genom Cammarelle och Russo, och ett guld vardera till Kazakstan, Ryssland, Ukraina och Kina genom Shynaliyev, Tishchenko, Lomachenko och Zou. Trofén till turneringens bästa boxare tror jag kommer att hamna hos ukrainaren Vasyl Lomachenko.

OS-boxningarna

I de flestas ögon är friidrotten de olympiska spelens 'creme de la creme', men själv har jag alltid trivts som bäst när natt blir till tidig morgon och kommentatorn har tagit sin Mats till baren för att lämna oss ensamma vid ringside med en tuff kenyan och en kaxig kanadensare.

Vad kan vi då vänta oss för godbitar från Peking? Hur ser konkurrensen ut i den tyngsta klassen och finns det några spännande namn att kika lite extra på bland de lättare gossarna.

Supertungvikten ser i år mycket intressant ut, även om jag naturligtvis saknar amerikanen Michael Hunter. Hunter föll på målsnöret tre gånger i rad i jakten på en OS-biljett. Personligen håller jag Hunter som den mest spännande tungviktaren/supertungviktaren från USA på den här sidan millennieskiftet. Men det gäller att vara som bäst när det smäller ... så därför ingen Hunter i år.

Favorit i klassen är ryssen Islam Timurziev. Det enda som står mellan Timurziev och guldemedaljen är i mina ögon hans egen kropp. Den stentuffe ryssen har visat sig en smula skadebenägen de senaste åren. Men om han är frisk genom hela turneringen är han mitt givna guldtips. Främste utmanare är förmodligen den kvicke och explosive italienaren Roberto Cammarelle. För den 28-årige Cammarelle är troligen OS i Peking hans sista stora chans som amatör.

Bakom Timurziev och Cammarelle finns ett sjok av kompetenta boxare som kan ta medalj. Ukrainaren Vyacheslav Glazkov vandrar en traditionsenlig östeuropeisk stig med en upprättstående ganska mekanisk boxning baserad på raka slag och hög gard. Bulgaren Kubrat Pulev är en snabb och skicklig boxare som kan gå långt. Det som talar mot Pulev är att hans bästa resultat alltid kommit på hemmaplan. Kubanen Robert Alfonso anses strået vassare än företrädarna Michel Lopez och Alexis Rubalcaba, och skall naturligtvis bli mycket intressant att följa. Hemmanationen Kina ståtar också med ett intressant namn i klassen. Zhang Zhilei är över två meter lång och tog brons i fjolårets världsmästerskap. Han lär knappast vara sämre i år, så se upp. En annan tvåmetersman är britten David Price. Price har i ett pars års tid befunnit sig precis bakom de främsta i klassen och med rätt lottning är en medalj helt klart inom räckhåll. Colombianen Oscar Rivas är också en man att hålla ett öga på. En riktig tuffing vars stil förmodligen kommer locka till sig proffsuppköpare efter OS. Möjligen är han lite för "professionell" för att kunna utmana de främsta. Till sist kanske man också bör nämna nigerianen Onorede Ehwareme. För mig en okänd herre, men nigerianerna brukar inte göra bort sig i den tyngsta klassen. Övriga sju - Jose Payares från Venezuela, Jaroslav Jaktso från Litauen, Daniel Beehan från Australien, Ruslan Myrsatayev från Kasakstan, Newfel Ouate från Algeriet, Mohamed Amanissi från Marocko och Marko Tomasovic från Kroatien skall normalt inte kunna konkurrera om medaljerna i den tyngsta klassen.

En snabb odyssé genom startfältet i de lättare klasserna ger vid handen att tungviktsklassen i år håller en ovanlig låg standard. Kubanen Osmay Acosta håller inte alls samma klass som företrädaren Odlanier Solis. Men i den skrala konkurrensen tillhör han toppfavoriterna. Vitryssen Viktar Zuyev är inte lika vass som när han tog silver i Aten och amerikanen Deontay Wilder ser ganska så oskolad ut. Ryssen Rakhim Chakhiev är en riktig hårding men kan bli utboxad, vilket italienaren Clemente Russo visade i fjolårets VM-final. Den tidigare lättungviktaren Russo blir nog svår att besegra i år också. Ukrainaren Olexander Usyk är ett annat namn som avancerat uppåt i viktklasserna och kan bli ett namn att räkna med när medaljerna skall fördelas.

Den lätta tungvikten ser ut att bli en uppgörelse mellan boxare från det forna sovjetblocket. Ryssen Artur Beterbiev, uzbeken Abbos Atoev och Djakhon Kurbanov från Tajikistan förväntas göra upp om guldet. Naturligtvis håller vi här tummarna för att vår representant Kennedy Katende kan överaska. En annan kille som kan överaska är puertoricanen Carlos Negron. Varken USA eller Kuba är representerade i den här klassen.

Mellanviktsklassen håller en mycket hög standard, så våra svenska hopp Naim Terbunja och Badou Jack (som iofs tävlar för Gambia) får det mycket svårt. Många håller ryssen Matvey Korobov som den främsta boxaren alla kategorier i Peking, vilket naturligtvis gör honom till mannen att slå inom mellanvikten. De främsta hoten kommer från mellanamerika där kubanen Emilio Correra och venuzuelaren Alfonso Blanco kan vara värda att notera. 19-årige Carlos Gongora från Ecuador är också ett mycket hett namn som spås en lysande framtid i proffsringen. Sen kan man naturligtvis inte heller räkna bort kazaken Bakhitayar Artayev som 2004 blev vald till hela OS-turneringens bästa boxare.

För den som vill se USA:s kommande superstjärna är weltervikten klassen att besöka. Demetrius Andrade är en extremt talangfull herre som spås guld och gröna skogar när han blir proffs. I den här viktklassen hoppas också britterna på att 18-årige Billy Joe Saunders skall kunna upprepa Amir Khans framgångssaga från Aten. Kubanen Carlos Banteuax är ytterligare ett namn att lägga i hatten för den som vill ha medaljtips.

I den lätta weltervikten heter favoriterna Serik Sapiyev från Kazakstan, Manus Boonjumnong från Thailand och Rosniel Iglesias från Kuba. Ett varningens finger skall också höjas för den offensivt lagde, 19-årige hemmaboxaren Maimaitituersun Qiong.

Lättvikten förväntas göras upp av trion Alexey Tishchenko från Ryssland, britten Frankie Gavin och kubanen Yordenis Ugas. Tishchenko ansågs fram till VM 2007 som en av de allra bästa boxarna 'pound-for-pound', men efter att ha blivit finalbesegrad av Gavin hamnade glorian lite på sned. Lita på att ryssen kommer att vara revanchsugen. Jag är också säker på att Pekings bästa kuban, Ugas kommer göra allt för att lättvikten inte enbart ska handla om två män. Så även om lättvikten möjligen saknar lite djup saknar den knappast kvalitet på toppen.

I fjädervikten tros allmänt att ryssen Albert Selimov och ukrainaren Vasyl Lomachenko skall göra upp om guldet. Selimov är också värt ett extra öga för oss som tror oss veta hur en öststatsboxare beter sig i ringen. Kubanen Idel Torrente och amerikanen Raynell Williams bidrar också till divisionens höga klass.

Bantamvikten är en av de svagare klasserna och guldet tippas gå till ryssen Sergey Vodopyanov. Möjligen kan amerikanen Gary Russell utmana.

I flugvikten hittar vi USA:s andra guldfavorit. Rau'Shee Warren var med redan som 17-åring i Aten, där han åkte ut i första omgången, men i Peking ses Warren som den stora favoriten i en av turneringens tuffasste viktklasser. De främsta hoten anses ryssen Georgi Balakshin och Samir Mammadov från Azerbadjan vara, men jag vill också nämna högoddsaren puertoricanen McWilliams Arroyo.

I den lättaste klassen, lätt flugvikt är det få som tippar någon annan än kinesen Zou Shiming som guldmedaljör. Det enda hotet skulle möjligen kunna vara ryssen David Ayrapetyan.

Sammantaget är det tydligt att Kuba inte längre förväntas dominera som de tidigare gjort. Frånvaron av Solis, Rigondeaux, Kindelan och Gamboa är tydlig hos Castros landslag. Man ska dock ha i åtanke att få kan som kubanska boxare lyfta sig ett snäpp när det vankas OS. Trots detta är det en riktig lågoddsare att ryssarna kommer att ståta som amatörboxningens främsta nation när OS ska summeras om ett par veckor.