2020

Om vi då hoppar in i tidsmaskinen och beger oss sisådär fyra år framåt i i tiden för att titta på facit, ser vi att Wladimir Klitschkos match mot Tyson Fury i november 2015 blev hans sista. Efter mycket om och men blev returmötet mot den store britten aldrig av.

Matchen alla väntar på inför 2020 är den mellan Oleksandr Usyk och Anthony Joshua. Efter att ha vunnit ett mästarbälte i cruiservikt under 2016 bestämde sig Usyk för att gå upp i tungvikt, där han så gott som omgående klev upp bland de främsta. En av de som fick se sig besegrad var Deontay Wilder som inte alls hann med när han i september 2017 blev utslagen i den tionde ronden av den kvicke och svårträffade ukrainaren. Efter några kvalificeringsmatcher under 2016 där ingen av hans motståndare gick tiden ut fick Anthony Joshua äntligen chansen mot Tyson Fury i mars 2017. Fury hade några månader tidigare stiligt avslutat David Hayes karriär med en enkel poängseger. Tyvärr för Joshua, förlorades den första matchen mot Fury på poäng. Joshua som i den första matchen allt för ensidigt jagat en knockoutseger bytte i returmötet taktik och lyckades därmed poängbesegra Fury. Efter att ha gått tiden ut två gånger i rad, vann sedan Joshua det tredje mötet på knockout. Fury var betydligt offensivare i det tredje mötet och blev därmed en perfekt måltavla för Joshua, som efter att själv ha blivit golvad, brutalt slog ut Fury i den åttonde ronden.

Nyzeeländaren Joseph Parker blev en av alla förhoppningsfulla som inte riktigt nådde enda fram. Efter att ha blivit utboxad av den då obesegrade amerikanen Michael Hunter gick karriären lite i stå. Nyzeeländarna har dock redan fått ett nytt hett namn att tro på. Efter att knappt ha förlorat semifinalen mot Erislandy Savon i OS 2016 har nämligen David Nyika gått som tåget i den professionella tungviktsboxningen och det med en stil som påminner mycket om Roy Jones. Med snabbhet och atleticism är han tungviktsboxaren det talas om och då inte bara i Nya Zeeland. Mötet man väntar på där nere är det mellan honom och australiensaren Jai Opetaia. Opetaia är obesegrad och har en liknade stil som Nyika men få tror att Opetaia ska vinna mot Nyika. Allt det Opetaia gör, gör Nyika lite bättre menar experterna. Det andra namnet på väg upp som det talas om är den olympiske guldmedaljören i supertungvikt från Rio, kroaten Filip Hrgovic. Likt Nyika har Hrgovic hittills varit felfri men där Nyika jämförs med Roy Jones jämförs Hrgovic med Wladimir Klitschko. Lite mer inåtvänd och lite tråkigare med andra ord. Trots Hrgovic framfart har den östeuropeiska dominansen inom proffsboxningen kommit av sig en aning i och med semiproffsligorna i WSB och APB. Bland andra blev aldrig Ivan Dychko och Magomedrasul Medzhidov fullblodsproffs.

The End of an Era

När Wladimir Klitschko sträckte händerna i luften efter sin match mot britten Tyson Fury sent i november 2015, var det frustrerade nävar som inte riktigt visste vad dom skulle ta vägen. Möjligen indikerade nävarna att en horribel bortdömning var en möjlighet men den 39-årige ukrainarens ansiktsuttryck visade nåt annat. Oavsett "utgång" var det uttrycket hos en människa som vet att slutet är nära. Nu uteblev också den horribla bortdömningen och den tolv år yngre Fury fick sin seger. Fury visade att storlek i kombination med snabbhet var dyrken att låsa upp Klitschko med. Frågan är nu om Klitschko kan och vill komma tillbaka efter detta. Formellt är en returmatch redan i vardande men från detta till att matchen faktiskt blir av är steget långt. I mars fyller Wladimir fyrtio och även om han fysiskt fortfarande är att räkna med är frågan om han mentalt har tillräckligt med motivation kvar. För OM matchen blir av är Klitschko den yngre mycket medveten om att han inte kan vinna på det sätt som den legendariske Manny Steward lärde honom, dvs med säkerhetsbältet på. OM Tyson Fury dyker upp lika välpreparerad en andra gång kommer match nummer två förmodligen sluta på samma sätt om inte Wladimir väljer att ta lite risker. Och då är naturligtvis frågan om den akademiske ukrainaren vill det här tillräckligt mycket. Grundtipset är nej. Någonstans på vägen kommer någonting att hända som gör att matchen inte blir av.

Med Tyson Fury som nummer ett öppnar naturligtvis den klassiska divisionen upp sig. Främste utmanare är i dagsläget den obesegrade WBC-mästaren Deontay Wilder. Oavsett om Fury-Klitschko II blir av eller inte kommer det säkerligen rinna en hel del vatten under broarna innan Wilder får sin chans. Ett möte det ryktats om ett tag är Wilder mot ryssen Alexander Povetkin. Povetkin förlorade för drygt två år sedan klart mot Wladimir Klitschko men jag inbillar mig att en match mot den ganska oprövade Wilder kan gå hur som helst. Lyckas Wilder detronisera Povetkin ökar naturligtvis kraven på en drabbning med Fury, eller för all del Klitschko om stjärnorna skulle riktas åt det hållet. Innan ett möte med Povetkin kan bli aktuellt ska Wilder i januari upp mot den gamle fotbollshuliganen Artur Szpilka. Szpilka påminner en aning om engelsmannen David Haye i stil, så vill man vara konspiratoriskt lagd kan det indikera att en match mellan Wilder och Haye kan bli aktuell inför sommaren. Och inte mig emot i så fall. Haye ska göra comeback i januari mot australiensaren Mark De Mori. Att Haye ska ha några som helst problem där är det ingen som tror och med tanke på att hans peak som tungviktare kom när han fullständigt blåste bort landsmannen Dereck Chisora för drygt tre år sedan i sin senaste match innan uppehållet finns det en tillräcklig dos av ovisshet i ett möte mellan Haye och Wilder. Likt Klitschko har Wilder ett knockoutslag av guds nåde men likt en tidigare version av Klitschko är hans stryktålighet starkt ifrågasatt.

Den av många ansedd som det största framtidshoppet i klassen är ännu en engelsman, den olympiske guldmedaljören Anthony Joshua. Joshua gick nu i helgen sin längsta match hittills i sin professionella karriär, när landsmannen Dillian Whyte höll ut enda till den sjunde ronden. Whyte var liksom Joshua obesegrad och med en amatörseger mot Joshua på sitt CV, fanns det tillräckligt med bränsle för en intressant drabbning. Efter den första ronden var dock de flesta åskådarna övertygade om att det skulle bli en kortvarig historia. Joshua hade dittills fullständigt kört över Whyte. Men efter att den gamle OS-mästaren i den andra ronden blivit rejält omskakad, blev matchen betydligt jämnare och om inte annat blev vi varse att AJ har en del att jobba på när motståndet inte faller direkt. Men lyckas han kombinera sitt knockoutslag med en poängboxning av Klitschkosnitt kommer Anthony Joshua bli mycket svårslagen i framtiden. Han har storleken och dynamiten som krävs för att nå enda upp.

En annan framtida utmanare är om stjärnorna vill väl, ukrainaren Oleksandr Usyk. För närvarande är han nära en titelmatch i cruiservikt men min förhoppning är att han så fort som möjligt kravlar sig upp bland de tyngsta. Usyk har tidigare visat sig från sin allra finaste sida när motståndet varit som tyngst, vilket gör att han i min bok är det främste hoppet mot giganterna i klassen. Snabbheten och rörligheten blir ännu mer gällande i den tyngsta klassen och kan han hålla sig undan för bomberna blir han svårslagen.

Ett annat framtidshopp med många följare är nyzeeländaren Joseph Parker. Parker har även han gått från klarhet till klarhet och kombinerar ungdom med fart och kraft. Till skillnad från Joshua och Usyk nådde han dock aldrig de ädlaste valörerna som amatör.

Ytterligare ett namn att lägga på lagring är Tysons sex år yngre kusin Hughie Fury som blev proffs bara några månader efter det att han blivit juniorvärldsmästare i supertungvikt. Hughie är en välboxande herre som möjligen saknar lite dynamit i nävarna av vad han visat hittills men är absolut ett framtidshopp.

Klitschko vs. Fury

För första gången på mycket länge ser jag fram emot en titelmatch i tungvikt med viss tillförsikt. För första gången på länge känns inte utgången på förhand given. Även om Wladimir Klitschko bör ses som favorit finns det tecken som tyder på en viss ovisshet. Klitschko är med sina trettionio år tolv år äldre än Tyson Fury. Till skillnad fråm ukrainarens senaste offer är dessutom Fury större än Klitschko, vilket naturligtvis inte hör till vanligheterna. Fury är inte heller någon cementsäck utan rör sig ovanligt smidigt för en man av hans storlek. Det vore naturligtvis dumdristigt att satsa alla sina besparingar på Fury men i potten finns tillräckligt av frågetecken för att göra det spännande. Det KAN med andra ord hända nåt intressant den 28 november och frågan är om Klitschko fortsätter vid en eventuell förlust. Han har trots allt hållit på ett tag och har nog ändå inte tänkt hålla på så många år till.

Tunga amatörer

I frånvaron av regerande världsmästaren Medzhidov dukas det upp till åttondelar i aftonens supertungvikt. Först ut är försteseedade Ivan Dychko som knappast ska ha några som helst problem med brassen Rafael Duarte. Duarte besegrade knappt nyazeeländaren Patrick Mailata i den första omgången. 20-årige Mailata kan, om han jobbar på sin kondition en smula, bli ett framtida namn inom proffscirkusen. Ovissare är mötet mellan mexikanen Edgar Ramirez och tysken Florian Schultz. Två av de yngre i klassen som bägge förväntas en ljus framtid i klassen. Med ett något vassare CV får Schultz ses som favorit. Oavsett vinnare har jag svårt att se någon av dem rå på den långe teknikern från Kazakstan. I den förmodligen vekaste åttondelen möts jordaniern Hassan Ishaish och georgiern Mikhel Bakhidze. Ingen av dom kommer att ha nåt att hämta i den kommande kvarten för där väntar segraren mellan uzbeken Bakhodir Jalolov och kubanen Lenier Pero. En match, som med tanke på domarnas välvilliga inställning till Uzbekistan i årets turnering, kan bli en obehaglig överraskning för Pero. Lägg till detta att Jalolov är en lång, svårtåtkomlig herre så har vi en ganska öppen historia. I en eventuell semifinal mot Dychko tror jag dock att Pero har en bättre chans än Jalolov. Kubanen är kvickare och mindre förutsägbar än uzbeken. Jalolov känns lite som samma skolas barn som Dychko men aningen sämre. Även om jag misstänker att Pero kan störa mannen från Kazakstan tror jag inte att det räcker hela vägen. Vilket innebär att Dychko då skulle vara framme i sin andra raka VM-final.

På den undre halvan sparkas lekarna i gång med britten Joseph Joyces match mot marockanen Mohammed Arjaoui. Arjaoui imponerade i sin första match när han knockade defensivspecialisten Edgar Munoz. Joyce är dock av ett helt annat virke och ska kunna ta sig till kvarten, där han får möta segraren mellan turken Ali Demirezen och indiern Satish Kumar. Demirezen är en tuff herre och har säkert en lukrativ framtid i proffsringen. En match mellan honom och Joyce kan gå lite hur som helst. Britten har blivit golvad förr så han ska nog vara lite försiktig. Även om jag håller Joyce som knapp favorit till en semifinalplats skulle jag inte bli allt för överraskad om vi får se en hårdslående turk där istället. Längst ner i startfältet har vi till en början med en oviss match mellan fransosen Tony Yoka och kinesen Wang Chibao. En 50/50-match där vinnaren får vara nöjd med en plats i kvarten eftersom kroaten Filip Hrgovic med största sannolikhet kommer att stå på motståndarsidan. Att han kommer ha några som helst bekymmer med bulgaren Petar Beldarov har jag svårt att se. Misstänker sedan att Hrgovic även blir en för svår nöt att knäcka för Joyce i semin. Om allt går enligt ritningarna står vi inför ett giganternas möte i finalen eftersom både Dychko och Hrgovic har gått som tåget de senaste åren. Nånting säger mig att Dychko även i år får nöja sig med en silvermedalj ...

I tungvikten är vi redan framme i kvarten där favoriten Erislandy Savon ställs mot uzbeken Rustam Tulaganov. Tulaganov tog sig med god hjälp av domarna förbi stjärnskottet från Nya Zeeland David Nyika. Den kvicke och oortodoxt boxande Nyika kan bli hur bra som helst OM stjärnorna står rätt och disciplinen är den rätta. Det är naturligtvis väldigt tidigt att sia om men kanske, kanske en framtida professionell tungviktskung i vardande ... Savon ska inte ha några problem med Nyikas baneman Tulaganov som bör ha svårt att komma åt den långe kubanen. I den andra kvarten möts argentinaren Yamil Peralta och azeren Abdulkadir Abdullayev. Abdullayev känns starkare än den mer tekniskt boxande Peralta och bör gälla som favorit. Att Abdullayev ska rå på Savon i en eventuell semi har jag däremot svårt att se. Om Savon håller sig kall och inte låter sig bjudas upp till en byta-slag-fest ska finalplatsen vara hans. I den tredje kvarten bör den långe ryssen Evgeny Tischenko besegra den unge holländaren Roy Korving för att sedan i semin ställas mot kazaken Vassilij Levit, som i sin kvart bör slå ukrainaren Manukian. Levit har varit det stora utropstecknet i årets World Series of Boxing där han hade självaste Savon på fallrepet i en match där Levit avslutade galant. Möjligen är Levit bättre lämpad för fem ronder än tre ronder, men jag hoppas att han trots detta besegrar Tischenko och att vi därmed får se ett returmöte mellan Levit och Savon. Tyvärr för Levit tror jag att Savon även denna gång går vinnande ur bataljen.

Har vi då att göra med några professionella framtidshopp bland deltagarna i Qatar?
Hrgovic och Dychko naturligtvis. Men även britten Joseph Joyce och turken Demirezen kan lyckas som proffs. Demirezen har definitivt stilen och eftersom de brittiska öarna ser ut att gå en ljus tungviktsframtid till mötes borde Joyce vara hyperintressant för proffsuppköpare. Kubanerna Pero och Savon skulle naturligtvis också vara intressanta att följa i en proffsring. Till sist skulle jag lägga nyazeeländaren David Nyikas namnlapp i hatten.