Kommande kamper

Amerikanen Jason Estrada gjorde med sitt framträdande i Aten-OS 2004 inte många glada. Många i hemlandet kände sig till och med personligt förolämpade av att han efter förlusten mot kubanen Michael Lopez inte visade sig "tillräckligt" besviken. Estrada var före turneringen en av de stora medaljfavoriterna i den tyngsta klassen, men blev i kvartsfinalen ganska enkelt utboxad av Lopez. När Estrada i en intervju efteråt deklarerade att det inte var hela världen, gick många amerikaner i taket och tog sin hand ifrån den snabbe men något överviktige landsmannen. En konsekvens av detta är att Jason Estrada har kunnat träda in i proffsvärlden, utan den hype som ofta följer med de amerikanska olympierna. Estrada är både snabb och rörlig, men för att vara tungviktare är han ganska kort och eftersom han också saknar riktig slagstyrka är det inte många som tror att han kommer att nå de ädlaste trofeerna. När han dessutom i sin hittils viktigaste match, mot Travis Walker hösten 2006, dök upp kraftigt överviktig och följaktligen förlorade mot en större men mycket mer tekniskt begränsad motståndare var det en hel del som räknade bort honom som tungviktshopp. Förlusten verkar dock ha varit en väckarklocka för Estrada, eftersom han sedan dess har gått ner en hel del i vikt. Tror dock inte att fredagens (25/1) möte med forne titelutmanaren Charles Shufford kommer att vara ett riktigt test för Estrada. Det är nästan sju år sedan Shufford utmande Wladimir Klitschko om WBO-titeln och han har de senaste åren boxats ytterst sporadiskt. I dag är Charles Shufford en välavlönad livvakt åt stjärnor som Britney Spears och Michael Jackson och har som boxare reducerats till en språngbräda för yngre män på väg upp. Allt annat än en klar seger, förmodligen på poäng, för Estrada skulle vara en stor skräll.

Då är lördagens (26/1) drabbning i Berlin mellan ryssen Alexander Povetkin och amerikanen Eddie Chambers betydligt intressantare. Den odiskutabla prospecttiteln står på spel och det är ett riktigt kalla kriget-möte mellan öst och väst. Två obesegrade pugilister på väg upp i en avgörande match om titeln "världens ledande prospect". Segraren förväntas på allvar ta upp kampen om tungviktstronen. Officiellt blir också vinnaren försteutmanare till Wladimir Klitschkos IBF-titel. Men att det står 2008 istället för 1984 i almanackan blir vi påminda om när boxarna läggs på dissektionsbordet. Povetkin är minst av allt någon Ivan Drago. Istället har vi att göra med den förmodligen mest kompletta tungviktsboxaren av idag. En tekniskt skicklig attackboxare som sällan släpper taget när motståndet är fastklistrad i ringhörnan. Han lämnar dessutom inte många luckor i defensiven, vilket gör honom tämligen svårträffad och därmed svårbesegrad. Povetkin är kanske också den mest meriterade supertungviktaren någonsin inom amatörboxningen, med OS-guld, VM-guld och EM-guld på sitt CV. Nu dateras den viktklassen endast tillbaka till 80-talet, men ändå.

Eddie Chambers saknar till skillnad från Povetkin några större amatörmeriter även om han stilmässigt påminner en aning om ovan nämnde Jason Estrada. Hans styrkor är alltså mer snabbhet och rörlighet än råstyrka. Chambers är också mer av en kontringsboxare än Estrada. Han försöker få motsåndaren att missa målet samtidigt som han kontraslår in snabba slagserier. Det är dock få som tror att Chambers kommer att besegra Povetkin. Povetkin har visat förut att han kan hantarera svårboxade defensivspecialister. Enkelt utmanövrerade han defensivboxarna Larry Donald och Chris Byrd under 2007. 2007 års version av Chris Byrd, som när han var som bäst var nästan omöjlig att träffa, befinner sig i och för sig på karriärens höstkant, men även som 37-åring kan han bjuda på en och annan åktur för den som är ofokuserad. Povetkin visade dessutom som amatör i åtskilliga möten med snabbe och hårdslående kontringsboxaren Roberto Camarelle få tecken på frustration när målet var ovanligt rörligt.

Man ska aldrig underskatta en obesegrad boxare, men jag tror inte att Chambers kommer att visa upp något som Povetkin inte tidigare har sett och klarat av. Förmodligen kommer Chambers luriga still göra det till en tämligen jämn historia under den första halvan av matchen, men ju längre tiden går, ju mer lätträffad kommer också Chambers att bli, vilket i slutändan kommer leda till en ganska klar poängseger, alternativt sen knockoutvinst för Povetkin.

Samma kväll i annan del av Europa, närmare bestämt Irland gör kubanen Mike Perez en emotsedd debut utan tröja. Den 22-årige southpawboxaren kan bli en attraktion för irländarna och jag kommer med stort intresse följa hans utveckling som profesionell tungviktsboxare.

Den 2 februari dyker en gammal bekanting upp i ringen. Då ska den 42-årige sydafrikanen Corrie Sanders boxas om den sydafrikanska titeln mot den tämligen okände Osborne Machimana. På pappret ska det här vara en enkel match för Sanders. Han är trots sin ålder en av de mest fruktade tungviktarna i världen eftersom han besitter en ovanlig kombination av snabbhet och slagstyrka, något som exempelvis Wladimir Klitschko fick erfara då han i mars 2003 blev tillintetgjord av den sydafrikanske southpawboxaren. Machimanas karriär har inte riktigt blivit det han hoppades på när han i sin proffsdebut 2000 skrevs upp som det svarta Sydafrikas stora tungviktshopp. Istället har karriären fyllts av dålig träningsdisciplin följt av loja framträdanden i ringen. Men det finns trots allt några tecken som gör den här på förhand "givna" utgången lite mer osäker. Machimana sägs ha gått igenom ett kraftigt stålbad efter sin förlust mot nya zeeländske hoppet Shane Cameron i december 2006. Den i Sydafrika legendariske tränaren Nick Durandt tog då hand om Machimana och satte honom direkt i hård träning, vilket ganska snabbt visade sig i en lättare och mycket mer vältränad Machimana. Resultaten i ringen lät inte heller vänta på sig då han under andra halvan av 2007 utklassade landsmännen Jake Els och Pieter Cronje, inga boxare i värdsklass, men enligt rapporterna var det ändå en helt ny Machimana som visade upp sig. Om vi till Machimanas nyvunna självförtroende lägger en Sanders som numera verkar mer intresserad av golf än boxning kanske utgången trots allt inte är så given ändå.

Den 16 februari går den väldige Nikolay Valuev upp mot vitryssen Sergei Lyakhovich i något som lanseras som en VM-kvalmatch. En match som ser ut att kunna bli ganska jämn och förmodligen kommer förloraren att degraderas till en "gatekeeper" i divisionen.

I en av förmatcherna går två unga prospects upp mot varandra. Italienaren Francesco Pianeta går upp mot amerikanen Michael Marrone. Två obesegrade boxare som bägge har blivit ganska lätt matchade hittils, så det är ytterst svårt att här sia om utgången. Varken Pianeta eller Marrone lär spränga några ljudvallar i framtiden, men det är alltid kul att se obesegrade boxare göra upp.

Den 19 februari möter en 42-årig Henry Akinwande den elva år yngre Steve Herelius i en match som gäller den vakanta EBU/EU-titeln!. Hade dom boxats för ett år sedan hade jag nog satsat en slant på Herelius som dittils hade visat upp sig som en prospect med spetskvaliteter. Men efter att i juni 2007 ha blivit stoppad av Albert Sosnowski i nionde ronden, verkar hans självförtroende ha dalat. Akinwande som med sina två meter, fortfarande är en ganska svårboxad herre skall därför inte ha några större problem med den betydligt kortare fransmannen.

Så den 23 februari ska då WBO-bältet och IBF-bältet bli ett, när Sultan Ibragimov och Wladimir Klitschko ska mötas i New York. De flesta experter tror här på en ganska enkel seger för IBF-mästaren Klitschko, och även om jag lutar åt ett tips i Klitschkos favör, är jag inte lika säker. WBO-mästaren Ibragimov har kvaliteter att rubba den väldige ukrainaren, problemet är bara att taktiken måste klaffa till fullo. Ibragimov kommer inte ha någon chans om han säkerhetsboxas som han gjorde mot Shannon Briggs och Evander Holyfield. Till det är Klitschko alldeles för tekniskt skicklig. Ryssen kommer också förmodligen bli hårt träffad och utslagen om han drar från höften och attackboxas utan tanke på försvar som han gjort i vissa matcher. Däremot tror jag han har en chans om han får möjlighet att kombinera sin defensivboxning med välplanerade attacker. Att kontringsboxas och attackera skoningslöst när han väl får möjligheten är alltså den riskfyllda taktiken att sätta sin tro på. Det är naturligtvis många bitar som skall falla på plats för att Ibragimov ska vinna, så Klitschko får trots allt stå som favorit, men jag tror trots allt att Ibragimovs kombination av snabbhet och styrka gör honom farlig för Klitschko.

Den 29 februari går returmatchen mellan uppkomlingarna Travis Walker och TJ Wilson av stapeln. För er som inte vet bröts den första matchen i oktober 2007 efter 15 sekunder då Wilson satte allt på ett kort och öste slag över Walker. Walker tyckte inte att han blivit hårt träffad och protesterade naturligtvis vilt, så voila här har vi returmötet. En intressant match även om jag inte tror att någon av herrarna kommer att vinna de stora titlarna i framtiden.

På den internationella kvinnodagen, den 8 mars, kommer sedan boxaren med nio liv, Oleg Maskaev och nigerianen Samuel Peter göra upp om WBC-bältet. Spontant känns Peter som en given favorit, men Maskaev ska som bekant aldrig räknas bort. Dessutom nås vi av rykten som säger att Peters privatliv varit en aning turbulent på sistone ...

Samma kväll skall ukrainaren Vladimir Virchis upp mot Juan Carlos Gomez i en match där det är tänkt att segraren skall få den stora äran att utmana den som vinner mellan Maskaev och Peter. Virchis mot Gomez är på pappret ett klassikt möte mellan råstyrka och stil. Ukrainaren är ganska långsam med sin skogshuggarstil men får han fäste är det inte många som reser sig upp. Gomez är i mycket Virchis motsats och besitter en bländade teknik som är få förunnade bland de tyngsta boxarna. Om Gomez är fokuserad och lyckas hålla sig undan för Virchis skruvade råsopar bör han vinna klart. Men Virchis har kraft i nävarna till det bittra slutet, vilket exempelvis Taras Bidenko fick erfara i mars 2005. Bidenko är likt Gomez en fin teknisk boxare och han boxade ut sin landsman i 11 ronder, innan Virchis bomb träffade den försvarslöse Bidenko i den sista ronden. Ett annat tecken i Virchis favör är att Gomez liv utanför ringen återigen verkar vara lite turbulent.

Den 13 mars går den väldige amerikanen Tye Fields upp mot pånyttfödde fransmannen Josue Blocus i vad som kan vara ett riktigt bra test på Fields färdigheter. Blocus åkte i sin senaste match över till Kanada och boxade ut hemmahoppet David Cadieux. Så om Blocus är motiverad kan Fields få det hett om öronen. Tye Fields är annars en ganska svårbedömd boxare. Resultaten på sistone har imponerat, men vid närmare granskning har en del av motståndarna inte riktigt levt upp till förväntningarna. Domonic Jenkins som har en del imponerande skrällsegrar på sin meritlista, verkade exempelvis inte alls intresserad av att ge Fields något motstånd i deras match i augusti. Det samma kan sägas om Maurice Harris, som när de möttes i juli 2006 enbart verkade vara intresserad av lite lättförtjänta pengar. Det kan naturligtvis vara så att Fields gör motståndet dåligt, men vissa av hans segrar har trots allt något dunkelt över sig, så hoppas att vi får se en toppad Josue Blocus i mars.