OS

Efter tungviktens mediokra åttondelsfinaler hade jag trots allt lite förhoppningar om kvalitetshöjning nu när klassens dominanter Oleksandr Usyk och Clemente Russo skulle upp i ringen för första gången. Men ack vad jag bedrog mig. Under de drygt fyra år jag följt ukrainaren Usyk har jag aldrig sett honom så dålig som i gårdagens drabbning mot ryssen Beterbiev. De dansande fötterna, de smidiga undanglidningarna och de snabba kombinationerna var som bortblåsta. De såg faktiskt ut som ukraianaren var sjuk eller nånting. Usyk har ju varit uppe och nosat i supertungvikten under våren och försommaren, vilket möjligen kan vara en förklaring... eller vad vet jag? Det var i alla fall nåt som inte stämde med Usyks uppenbarelse i går. Det lustiga var att Usyk vann gårdagens match mot Beterbiev med exakt samma siffror som han vann över Beterbiev i fjolårets VM-turnering, nämligen 17-13. Ändå var matcherna som natt och dag och i ingen av möterna speglade resultatet matchbilden. I fjol var ukrainaren helt överlägsen och 17-13 kändes som på tok för jämna siffror. I går kändes det som att Beterbiev var den starkare boxaren och han hade helt säkert vunnit om det varit en proffsmatch. Nu var det ju inte det och det är möjligt att Usyk faktiskt träffade fler gången än ryssen även om han knappast såg ut som en vinnare efter matchen. Det enda som talar för Usyk som en framtida guldmedaljör är att ingen av de övriga tre semifinalisterna imponerade. Usyks motståndare i semin blir bulgaren Tervel Pulev som vann en ytterst jämn historia mot argentinaren Peralta. Om jag inte hade sett Usyks ickeframträdande i kvarten skulle allt annat än en utklassning från Usyks sida vara otänkbart men nu vet jag faktiskt inte...

I den andra semin får vi se Teymur Mammadov mot Clemente Russo. Det skulle dock ta ett tag efter sista gonggongen innan vi fick det verifierat. Både vitryssen Karneyeu och kubanen Larduet hade nämligen, på goda grunder, lämnat in protester efter sina kvartsfinalförluster. Mammadov hade vunnit på slagräkning mot Karneyeu efter att ha tillbringat större delen av matchen med att hålla fast vitryssen. Azeren hade också fått två varningar för det och när han trots detta fortsatte med sina omfamningar väntade alla på den sista varningen. Den kom dock aldrig och med minsta möjliga marginal tog han sig därmed till semifinal. Extra bitter blir eftersmaken om man till detta lägger att Mammadov "borde" ha fått respass redan mot underbarnet Jai Opetaia i åttondelen. Brottningen fortsatte sedan när experten på området, italienaren Clemente Russo, höll fast kubanen Jose Larduet i tre ronder utan att tilldelas en enda varning. Att den besvikne Karneyeu efter matchen gick fram till Larduet och till publikens jubel sträckte kubanens näve i luften var väl en symbolhandling som talade för sig själv. Protesterna gick inte igenom och till glädje endast för sig själva har vi nu Russo mot Mammadov i den andra semifinalen.

Som en fotnot kan nämnas en viss inkonsekvens i protestbedömningarna. Tidigare i turneringen har den amerikanske welterviktaren Errol Spence och den japanske bantamviktaren Shimizu fått sina förluster omvärderade efter protester mot inkompetenta ringdomare. Och frågan är om inkonsekvens eller inkompetens är värst ur trovärdighetssynpunkt. Att i efterhand gå in och rätta till vissa felbedömningar men inte andra skapar naturligtvis ytterligare trovärdighetsproblem. Varför rädda den siste amerikanen men inte motståndarna till Russo och Mammadov. Extra känsligt blir det när det inte är första gången som Azerbajdzjan eller Clemente Russo blir förbivinkade med tveksam last i tullen.

Gårdagens räddning, förutom Bolt då, var faktiskt några bantamviktare. Irländaren John Joe Nevins snabbhet i fötter och händer var en fröjd för ögat och den kommande semifinalen mot den kubanske världsmästaren Alvarez kan bli något alldeles extra.

På tal om kubaner känns det som att ryktet om deras död som boxningens toppnation är överdriven och två kubaner som imponerat storligen på mig hittills är den blott 18-årige flugviktaren Robeisy Ramirez och deras lätte tungviktare Julio La Cruz. Två boxare som på lätta fötter och med reptilsnabba nävar gör livet surt för motståndarna. Förhoppningsvis gör domarna sitt jobb i Ramirez kvartsfinal mot hemmafavoriten Andrew Selby och för La Cruz del ser jag fram emot en potentiell semifinal mot ryssen Egor Mekhontsev. En i så fall moralisk final som kan bli en av turneringens bästa matcher. Den lätte welterviktaren Roniel Iglesias är ytterligare en kuban med guldvittring. Lättviktaren Toledo har i och för sig imponerat men har ju amatörboxningens Usain Bolt, Vasyl Lomachenko, att passera i en eventuell semifinal. De tre kubaner som fått åka hem har dessutom gjort det med flaggan i topp. Lättflugviktaren Veitia åkte ut i en 50/50-match mot klassens dominant kinesen Zou Zhiming och de två tyngsta kubanerna drabbades av inkompetens i domarleden. Supertungviktaren Erislandy Savon boxade ut hemmasonen Anthony Joshua men möttes av inkompetenta poängdomare medan tungviktaren Jose Larduet, som tidigare nämnts, drabbades av en inkompetent ringdomare.

Och om jag nu när turneringen hunnit ungefär halvvägs ska våga mig på att, mellan tummen och pekfingret, tippa de tio vinnarna, säger mig något (hjärtat i överläggning med hjärnan) att Zou Zhiming, Robeisy Ramirez, John Joe Nevin, Vasyl Lomachenko, Roniel Iglesias, Serik Sapiev, Anthony Ogogo, Julio La Cruz, Oleksandr Usyk och Ivan Dychko står överst på prispallen när ljuset släcks ner.