Medan bröderna Vitali och Wladimir Klitschko med en lätt gäspning försvarar sina titlar en eller två gånger per år slåss utmanarna längre bak i fältet om uppmärksamheten.
Lillebror Wladimir försvarade pinsamt enkelt sina titlar (WBA(super)/IBF/WBO) i mars mot fransmannen Jean Marc Mormeck. Att Mormeck överhuvudtaget fick gå en titelmatch var naturligtvis ett skämt. Hans tid som världsboxare tog slut en sen höstkväll 2007 när den yngre och hungrigare David Haye ganska enkelt tog Mormecks WBC-bälte i cruiservikt. Som tungviktare är Mormeck inget annat än en "journeyman" och sällan har väl en titelmatch i boxning varit så på förhand förutbestämd som när Wladimir Klitschko utan att ta av sig morgonrocken enkelt förpassade Mormeck tillbaka till cruiservikten.
Betydligt intressantare visade sig storebror Vitalis titelmatch några veckor tidigare vara. Mer på grund av det som hände utanför ringen än innanför men ändå. Den engelske utmanaren Dereck Chisora visade sig vara allt annat än en gentleman som äntrar ringen. Först lappade han till Vitali rejält under invägningen. I ringen sekunderna innan gonggongen gav han Wladimir en väl tilltagen loska. Och om inte detta räckte började han slåss med landsmannen David Haye under presskonferensen efter matchen. Chisoras beteende före och efter matchen tog tyvärr fokus från det faktum att han faktiskt gjorde en riktigt bra match mot mästaren.För första gången sedan comebacken 2008 förlorade nämligen Vitali några ronder. Det var aldrig någon fara på taket men Chisora visade åtminstone att det finns fog för en förhoppning om ett tronskifte snart.Vitali fyller trots allt 41 år i sommar och jag skulle inte bli förvånad om han lägger av snart. Max två matcher till är mitt tips.
Lite i skymundan av de ukrainska superbröderna försvarade ryssen Alexander Povetkin sin WBA-titel mot Marco Huck i februari. Povetkin har inte riktigt levt upp till de höga förväntningarna som ställdes på honom när han blev proffs. Han är förvisso obesegrad, men har inte riktigt övertygat på det sättet man hade hoppats ännu. Och hans aktier stärktes knappast efter matchen mot Huck. Många tyckte till och med att Huck förtjänade segern i den matchen. Själv tyckte jag att "cruiserviktens John Ruiz" såg bättre ut än någonsin mot Povetkin men någon bortdömning var det i mina ögon inte.
Bland utmanarna går bulgaren Kubrat Pulev från klarhet till klarhet och cementerade sin position i tätklungan i och med sin knockoutseger över Alexander Dimitrenko om europamästarbältet i början av maj. Pulev är en skicklig allroundboxare och efter några ronder var det aldrig något snack. På köpet blev han även IBF:s internationella mästare vilket skulle öppna dörren för en match mot Wladimir Klitschko inom kort. Tror dock att Pulev skulle tjäna på några kvalificerade titelförsvar av europatiteln först. Det skulle vara intressant att se honom mot någon av de hårdslående ryssarna Magomed Abdusalamov eller Denis Boytsov. Boytsovs karriär har annars stått och stampat på samma fläck de senaste åren. I april besegrade han amerikanen Dominick Guinn enkelt på poäng. Men det var väl ingen seger som gav eko runt om i tungviktsvärlden. En match mot Pulev skulle bli hyperintressant. Magomed Abdusalamov är kanske inte riktigt redo för en stormatch av den kalibern ännu. Jason Pettaway och Pedro Rodriguez, hans två senaste skalper, var i och för sig obesegrade men trots detta tveksamma som lackmustest. En annan östeurope och möjlig utmanare om europatiteln är ukrainaren Vyacheslav Glaskov. Glaskov, som är en mer tekniskt lagd boxare än de bägge ryssarna, slog senast ut nigerianen Gbenga Oloukun i den sjunde ronden. Stilmässigt är Pulev och Glazkov ganska lika varandra och jag skulle bli förvånad om en match herrarna emellan inte gick tiden ut.
Andra potentiella utmanare till Pulev är britterna David Price och Tyson Fury, två rejäla herrar på en bit över två meter. Fury besegrade i april Martin Rogan om den irländska titeln och under Manny Stewards vaksamma öga går han stadigt framåt. Men trots detta undrar jag om inte de största framstegen av en britt den senaste tiden gjorts av David Price. Under 2012 har landsmännen John McDermott och Sam Sexton varit helt chanslösa mot den gänglige Price. Price ser ut som en basketspelare men är både snabb och dynamitnävad, vilket gör honom svår att försvara sig emot.
I USA har främst två tungviktsboxare utmärkt sig den senaste tiden. Först och främst Seth Mitchell som låg risigt till i första ronden mot Chazz Witherspoon i slutet av april. Men efter den vingliga inledningen vände han formidabelt på steken och slog i den tredje ronden ut den gamle mästaren Tims unge kusin. En annan amerikan som låtit tala om sig under 2012 är Bryant Jennings. Likt Mitchell är Jennings ingen stor tungviktare, men efter sin imponerande viktoria över exmästaren Sergey Liakhovich är det många amerikaner som drömmer om en ljus morgondag. Mitchell är mer av en bombkastare medan Jennings är lite mer tekniskt skolad och ett möte mellan dessa skulle säkerligen bli något extra. Om Jennings och Mitchell inte duckat för tufft motsånd måste man tyvärr tillstå att så är fallet med bronsmedaljören från Peking 2008, Deontay Wilder. 22 raka knockoutsegrar låter naturligtvis imponerande, men tittar man närmare på Wilders CV som proffs ser man att inte en enda boxare bland världens kanske 200 främsta tungviktare bjudit upp till dans. Och man kan inte fortsätta slå ut motståndare som kollegorna kalasar på i sina debuter hur länge som helst utan att det börjar funderas lite till mans på vad det är man döljer.
Kubanen Odlanier Solis gjorde i maj en efterlängtad? comeback efter sin snöpliga förlust mot Vitali Klitschko i mars 2011. Tyvärr såg han tyngre och långsammare ut än någonsin och jag undrar om han någonsin kommer att leva upp till sin fantastiska talang i proffsringen. Då undrar jag om inte kubanernas hopp om ära och berömmelse i tungviktsklassen bör riktas mot Mike Perez eller Luis Ortiz. Tyvärr har den Irlandsbaserade Perez varit tämligen inaktiv på sistone. Man hade ju hoppats att den imponerande segern i Prizefighterturneringen, våren 2011, skulle tas till vara på ett bättre vis. En seger mot den tuffe Friday Ahunanya är inte tillräckligt för att jag ska börja hoppa av förtjusning. Landsmannen Luis Ortiz har å andra sidan varit ganska aktiv men ändå inte ställts mot det kvalificerade motståndet vi önskar. Ortiz och Perez befann sig i gruppen bakom Solis som amatörer men är nu på god väg att passera honom i klungan bakom Klitschkobröderna.
Vad jag skulle vilja se mer av i fortsättningen är lite kvalificerade utmanarmatcher. Nu är det som att alla går och väntar på sin chans utan att förtjäna den i ringen. Matcher som i framtiden skulle skingra lite rök är exempelvis Kubrat Pulev mot Denis Boytsov om EM-titeln och David Price mot Tyson Fury om det brittiska bältet. Det skulle dessutom vara kul att se Povetkin försvara sitt WBA-bälte mot finländaren Robert Helenius.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar