I supertungvikten ser det ovissare ut än på länge. I dagsläget är det helt öppet mellan åtminstone sex stycken. Om kroaten Filip Hrgovic, som åkte ut hårfint mor ryssen Omarov, skulle norpa åt sig extraplatsen, vill jag påstå att de är sju.
Eftersom OS går i London och hemmaplan trots allt är ett bonusvapen, blir silvermedaljören från VM, den 22-årige Anthony Joshua svårslagen. Att vara engelsman och en av de vassaste favoriterna i den tyngsta klassen förpliktigar naturligtvis och frågan är om han kan leva upp till alla de förväntningar som läggs på hans axlar. Joshua påminner både i stil och storlek om sin engelske föregångare Lennox Lewis. I VM förra hösten förlorade han med minsta möjliga marginal mot den då hemmaboxande sluggern Magomedrasul Medzhidov, så visst finns det fog för ett visst favorittryck. Jag skulle heller inte bli förvånad om vi någonstans på vägen får se ett returmöte i London mellan fjolårets finalister. Bulldozern Medzhidov från Azerbajdzjan är nog den aggressivaste och tuffaste i startfältet så det gäller att inte slappna av för en sekund för den som vill besegra honom.
För den som söker en stilmässig motsats till Medzhidov är Kazaken, den 22-årige, Ivan Dychko värd ett extra öga. Trots sina två meter är han smidig som en katt och kvick som en welterviktare.
OS-mästaren från Peking, Roberto Cammarelle må ha puttats ner ett snäpp från sin tron, men kan inte räknas bort. De få förluster han har på sitt konto de senaste åren har alla varit med minsta möjliga marginal. En av de som besegrat Cammarelle är ryssen och europamästaren Magomed Omarov som naturligtvis också kan gå hela vägen.
Ytterligare ett namn att slå ett slag för är kubanen och Felix Savons brorson, Erislandy Savon. Savon som bland annat blev juniorvärldsmästare 2010 är en kvick och hårdslående herre som kan slå vem som helst.
Har svårt att se att någon annan än ovanstående sex kan blanda sig i kampen om guldet. Men utav de övriga brukar den store kinesen Zhang Zhilei gå långt.
Vi har även tysken Erik Pfeifer som är en skicklig allroundboxare men knappast räcker till mot de främsta.
Den blott tjugo år fyllda fransmannen Tony Yoka är ett namn för framtiden och bygger sin boxning på rörlighet. Med rätt lottning kan han ta sig till kvarten men troligen inte längre.
Att amerikanen Dominic Breazeale tog Lenroy Thompsons plats är nog en överaskning för många. Breazeale är en före detta amerikansk fotbollsspelare som sadlat om. Och till skillnad från många andra som gjort samma byte, tar Breazeale inga genvägar. Han kan säkert bli en attraktion som proffs, men jag har svårt att se honom gå längre än till kvartsfinal i London. I det amerikanska kvalet förlorade Breazeale knappt till 18-årige Italo Perea från Equador. Perea, som hunnit fylla nitton innan gonggongen i London ljuder, är en framtidsman som i detta OS förmodligen är ett nummer för litet.
Från Australien kvalificerade sig Johan Linde som i alla fall fick mig att lyfta på ögonbrynen när han knockade Tonga-boxaren Uaine Fa. Fa hade övertygat stort i World Series of Boxing och var storfavorit att ta sig till London. Misstänker dock att Lindes seger mot Fa var en lyckträff och han därmed får det svårt i London.
I övrigt deltar marockanen Mohamed Arjaoui som också kan ta sig till kvartsfinalen med rätt lottning. Blaise Yepmou från Kamerun och Simon Kean från Kanada tror jag däremot får det svårt att ta sig förbi första omgången.
Toppen i den näst tyngsta klassen är inte riktigt lika bred och mycket talar för att det står mellan två personer som möttes redan i Peking. Möts de igen har ukrainaren Oleksandr Usyk revansch att utkräva. Under fjolårets VM-turnering närmast utklassade han allt motstånd med kvicka kombinationer och rörliga fötter.
Dock var inte hans gamle baneman italienaren Clemente Russo med den gången. Russo har istället fokuserat på WSB, där han har gått obesegrad genom (nästan) två säsonger. Trots att Russo tävlat med de allra tyngsta är han alltså obesegrad och en match mellan Usyk och Russo kan bli något extra. Det är två boxare som lever högt på snabbhet och en fantastisk känsla i ringen.Usyk är rörligare och mer varierad i sin slagarsenal, medan Russo mer lever på att utnyttja motståndarens misstag.
Om någon av dessa skulle fallera kan kanske ryssen Artur Beterbiev blanda sig i toppstriden. Till skillnad från Russo och Usyk är Beterbiev mer av en slugger som anser att anfall är bästa försvar.
Teymur Mammadov tog endast 18 år gammal silver vid hemma-VM i fjol och spås en lysande framtid. Kubanerna är alltid bra, men i tungviktsklassen tror jag att "fel" kuban är med. José Larduet som är Kubas man i London är allroundskicklig och kan säkert nå semifinal, men på hemmaplan har dom den 19-årige Leinier Perot som förmodligen skulle vara ett större guldhopp för Kuba.
Amerikanen Michael Hunter har efter fyra års väntan äntligen fått sin OS-biljett och förhoppningsvis lämnar han inget åt slumpen den här gången. Tyvärr har han annars inte riktigt levt upp till sin enorma talang. Ryktet säger att han emellanåt inte riktigt tar sin boxning seriöst, vilket väl blev verifierat när han på träningslägret inför VM i fjol hade kopplat av med fel sorts tobak i pipan. Men den kvicke och stilboxande Hunter har trots allt varit mannen att slå inom de två tyngsta klasserna i USA under de fem senaste åren och med rätt lottning kan han ta medalj.
Ett intressant namn att lägga på lagring några år är australiensaren Jai Opetaia. Opetaia fyller sjutton i sommar och är naturligtvis främst med för att se och lära. Men med tanke på att hans utvecklingskurva gått spikrakt uppåt det senaste året kan det vara på sin plats att hissa en varningsflagga för honom. Likt Usyk och Russo bygger han sin boxning mer på snabbhet och känsla än kraft och styrka.
I övrigt bjuder klassen på bulgaren Tervel Pulev och vitryssen Sergei Karneyeu, två europeer som skulle kunna nå kvarten men knappast längre. Av de återstående tror jag inte att någon av Ali Mazehari, Yamil Peralta, Julio Castillo, Wang Xuanxuan, Chouaib Bouloudinats eller Maxwell Amponsah ska kunna hota någon av värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar