Vitali Klitschko vs. Odlanier Solis

De helt överlägsna boxarbröderna Vitali och Wladimir Klitschko gick tidigt i sina karriärer ut och deklarerade det otänkbara i ett möte mellan de två. Vi står därför inför en situation där de två främsta inte är intresserade av att göra upp om den odiskutabla titeln och därmed omkullkastar själva magin bakom tungviktsboxningen. Det är därför inte så konstigt att den som följer den professionella tungviktsboxningen på närmare håll gärna ser att någon åtminstone kan slå in en kil mellan bröderna.

Sent på kvällen den 19 mars ska storebror Vitali Klitschko försvara sin WBC-titel i tungviktsboxning. För motståndet står den obesegrade kubanen Odlanier Solis. Tittar man närmare på förhandsnacket är Klitschko solklar favorit och det med rätta. Vitali har sedan sin comeback i oktober 2008 inte varit i närheten av någon fara medan Solis som professionell inte varit i närheten av de kvaliteter som gjorde honom till en av tidernas främste tungviktare/supertungviktare som amatör.

På den försvarande sidan har vi en väldisciplinerad världsmästare som rent fysiskt, med sina dryga två meter är nästan två decimeter längre än sin utmanare. Trots skillnaden i längd har ukrainaren under de senaste åren vägt ungefär fem kilo mindre än sin kubanske motståndare.

Solis har under de senaste åren vägt ungefär trettio kilo mer än när han tog OS-guld i Aten 2004. Än värre för Solis räkning är att han i takt med att trivselvikten ökat också slutat "boxats". Som amatör var han så gott som omöjlig att träffa. I ständig rörelse och med en ledig överkropp pricksköt han sina motsåndare intill förnedring. Som proffs har han däremot slutat röra sig för att istället fokusera på styrka, allt ackompanjerat av promotorn Ahmet Oeners mantra "den kubanske Tyson".

Solis har säkert blivit lite hårdare som proffs men någon kubansk Tyson kan vem som helst se att han inte är. Trots detta fortsätter Solis i match efter match att visa upp sina klumpigaste slalompjäxor. Så det som från början var en Chris Byrd med fotarbete och lite mer slagstyrka har blivit en David Tua utan slagstyrka. Om Solis har börjat röra sig mindre med åren har Vitali Klitschko istället börjat röra sig mer. För tio år sedan var Vitali en ganska endimensionell knockoutboxare. Jämför till exempel Vitalis match mot defensivspecialisten Chris Byrd med Wladimirs matcher mot samme boxare. Wladimir utnyttjade sin storlek till att enkelt boxa ut Byrd medan Vitali slog så många hål i luften i sin jakt på den undflyende Byrd att armen/axeln till slut sa ifrån. Vitali ledde i och för sig matchen på poäng när handduken kastades in men det var ändå en mycket frustrerad ukrainare vi såg den kvällen. Om den Vitali vi såg då hade mött en Solis som hade renodlat den stil han visade som amatör hade jag inte tvekat att satsa mina besparingar på kubanen. Men Vitali har med åren blivit en svårboxad herre. Sedan comebacken har han, ofta med händerna nere vid höfterna, boxats från distans samtidigt som motståndarna har haft förvånansvärt svårt att ägna sig åt något annat än överlevnad. Såväl attackboxare som Chris Arrola och Samuel Peter som stilboxare som Juan Carlos Gomez och Kevin Johnson har blivit helt utklassade. Med detta som bakgrund är det naturligtvis svårt att tro på något annat än en ganska enkel seger för Vitali Klitschko den 19 mars.

Trots detta finns det ändå aspekter som gör matchen intressant.

Klitschos ålder är en av dom. Vitali fyller 40 år i sommar och trots att tidens tand hållit sig på behörigt avstånd hittils vet vi att få sporter är så skoningslösa i sitt visande av detta som just boxning. Exemplen är åtskilliga över boxare som över en natt åldrats åtskilligt. Lennox Lewis såg suverän ut i sitt tillintetgörande av Mike Tyson för att i matchen efter, som även blev hans sista, mot just Vitali Klitschko se ovanligt tam och beskedlig ut. Och den som såg Ali på lätta fötter enkelt boxa ut Leon Spinks 1978 för att sedan i matchen efter, två år senare, agera slagpåse åt Larry Holmes hade svårt att tro att det rörde sig om samma boxare. Och vem hade trott att den oslagbare Roy Jones jr skulle tappa allt mellan mars 2003 och november 2003. I mars gjorde han narr av den 15 kilo tyngre WBA-mästaren John Ruiz och i november blev han träffad av fler slag i en match än under karriären som helhet fram till dess, när Antonio Tarver knappt besegrades. Matchen mot Tarver blev också, trots segern, början på slutet för Jones. Vitali har hittils inte visat några ålderstecken men det hade inte Jones eller Lewis heller gjort inann deras möten mot Tarver eller Vitali Klitschko.

Ytterligare en aspekt är Solis själv. Även om det i det vi har sett hittils av kubanen som proffs finns få saker som tyder på något annat än en enkel match för Klitschko ska vi inte glömma att Solis är obesegrad. Han har vunnit sina matcher ganska enkelt trots sin skenande vikt, trots sitt obefintliga fotarbete, trots sitt till synes brist på engagemang. Backar vi sedan bandet och tittar närmare på Solis amatörkarriär ser vi inte bara guld och gröna skogar. Han briljerade alltid när det var dags för OS och VM men däremellan kunde han se ganska oengagerad ut och faktiskt även förlora matcher mot boxare han sedan lekte med när det var allvar. Jag säger inte att det är sannolikt att vi kommer att se en helt ny Solis den 19 mars men om man till detta lägger rykten om hård träning och viktminskning räcker det i alla fall till en tumme av hopp för den som vill se ett tronskifte.

En intressant detalj från historieböckerna ger också vid handen att en ung Cassius Clay innan han gick upp mot den oslagbare Sonny Liston hade gått sina dittils två "sämsta" matcher som uppvärmning. Doug Jones och Henry Cooper hade givit Clay sådana besvär att ingen på allvar trodde att mannen som senare skulle bli Muhammad Ali kunde vara något annat än en munsbit för Liston...

Ska man vara helt nykter i sin analys är jag rädd att snacket om hårdträning och viktminskning var mest... just snack. Dessutom invänder naturligtvis vän av ordning mot jämförelsen med en ung Cassius Clay. Solis usla genrep mot Ray Austin var knappast något olycksfall i arbetet utan snarare en konsekvens av ett obefintligt engagemang under en lång tid. Så förmodligen kommer vi den 19 mars ha en Solis som ivrigt påhejad av Oener tror att han kan stå i mitten av ringen och växla slag med Klitschko. Och gör han det kommer han ha svårt att nå Klitschko som i sin tur prickskjuter med raka slag mot kubanens ansikte. Förmodligen kommer då Solis få nog och mer eller mindre ge upp framåt rond 7-8.

Hjärtat hoppas däremot på en Odlanier Solis på rätt sida om 110 kilo som visar sig från sin bästa sida. Med ett fotarbete han tidigare inte visat som proffs håller han sig i ständig rörelse och blir ett svårtfräffat mål för den större ukrainaren. Den pånyttfödda snabbheten i fötterna gör också att han raskt kan komma innaför garden och leverera slagserier på den förvånade Klitschko som inte hinner kontra innan Solis är utom träffradie. En frustrerad Klitschko blir till slut golvad och uträknad i rond 9.

Helt klart är att det här finns potential, om än så lite, för ett efterlängtat tronskifte. Men styrkan hos bröderna Klitschko har alltid varit att de lever i och efter de förutsättningar som finns och lämnar resten till fiktionen