måndag 17 januari 2011

Tungviktsboxning anno 2011

Världsmästaren i tungvikt är inte längre världens kändaste och mest beundrade idrottsman. Det var länge sedan en titelmatch i tungviktsboxning gav upphov till krigsrubriker i våra kvällstidningar. Mytologin har helt enkelt försvunnit. Förklaringen till detta, om du lusläser amerikanska boxningsmagasin, är att dagens tungviktare inte är lika bra som de var på 70-talet till exempel. Förutom att det är närmast omöjligt att jämföra idrottsmän (rättvist) mellan olika epoker, tror jag förklaringen luktar unken etnocentrism. Det är som att hävda att världstennisen håller en mycket lägre nivå idag än den gjorde på 80-talet... Självklart bidrar bra amerikaner till att hålla intresset vid liv, eftersom mytologin kring boxningen har sin vagga i USA.

Men om vi lägger den professionella tungviktsklassen under lupp, märker vi att inte mycket har hänt på de två år som gått sedan jag skrev om klassen senast.


MÄSTARNA

Wladimir Klitschko (IBF/WBO)

Den yngre Klitschkobrodern har utan att förta sig nämnvärt försvarat sina titlar tre gånger de senaste två åren. Varken Ruslan Chagaev, Eddie Chambers eller Samuel Peter har kunnat mäta sig med den explosive och välboxande Ukrainaren. Sedan Emmanuel Steward tagit över ansvaret för Wladimirs träning har han dessutom förbättrat defensiven. Eller rättare sagt har han blivit försiktigare, på samma sätt som Lennox Lewis blev "försiktigare" när Steward tog över träningen av honom. Vissa hävdar att han blivit tråkigare i och med detta. Men det är svårt att motivera varför man ska ta större risker när man utklassar allt sitt motstånd ändå...

Näste utmanare är engelsmannen Dereck Chisora som knappast nån tror ska ha skuggan av en chans. Sent på valgorgsmässoaftonen i år får vi svaret.


Vitali Klitschko (WBC)

Lika säker som sin yngre broder har Vitali Klitschko varit i sina försvar av WBC-bältet de senaste två åren. Varken Juan Carlos Gomez, Chris Arreola, Kevin Johnson, Albert Sosnowski eller Shannon Briggs har haft nåt att hämta. Trots att Vitali fyller 40 år i sommar känns det inte som att han börjar visa några försvagande ålderstecken. Lite mer avig och kanske inte lika klassiskt välboxande som lillebror fortsätter Vitali Klitschko att dominera sina motståndare. Vitali har dessutom en väldokumenterat starkare haka än lillebror. Eftersom en match bröderna emellan är utesluten är en jämförelse högst akademisk. Högst påtagligt är dock att deras dominans de senaste två åren enbart har cementerats. Vitalis näste utmanare är kubanen Odlanier Solis som ska testas den 19 mars.


David Haye (WBA)

Främste utmanare till ukrainarnas dominans är i dagsläget engelsmannen David Haye. Haye är i mångt och mycket brödernas motsats. Med en kaxig attityd och en explosiv stil som baseras mer på kvickhet och snabba reflexer har han fått många att hoppas på ett värdigt alternativ till Klitschkobröderna. I november 2009 knep han WBA-titeln av den väldige Nikolaj Valuev och under 2010 har han försvarat bältet mot John Ruiz och Audley Harrison. Under det senaste året har det inte gått en vecka utan att ett nytt rykte uppkommit om en kommande match mot en Klitschko, så det är svårt att hänga med i svängarna. För tungviktsboxningens skull hoppas jag verkligen att Haye, som fortfarande är ett litet oskrivet kort, har förmågan att fälla åtminstone en Klitschkobroder. Men jag skulle i dagsläget inte satsa några pengar på det. Jag har svårt att se hur Haye ska kunna komma åt nån av bröderna utan att själv blotta sig för mycket.

En annan match det ryktas om, och som jag hoppas på blir av, är ett titelförsvar mot den forne amatörstjärnan Alexander Povetkin. En klar seger för endera parten skulle ringa in en tydlig utmanare till den ukrainska dominansen.


UTMANARNA

Alexander Povetkin

Ryssen Povetkin var närmast oslagbar i amatörringen och när han under de första åren av sin proffskarriär utan några problem besegrade ganska tuffa motståndare var vi många som förutspådde en framtida, odiskutabel världsmästare i tungviktsboxning. Tyvärr har han fallit tillbaka något de senaste åren. Skadeproblem och rykten om att tränaren Teddy Atlas inte velat veta av någon match mot en Klitschkobroder ännu... har fått hans namn att svalna en aning. Han vinner fortfarande sina matcher utan problem. Men skalper som Nicolai Firtha, Leo Nolan, Javier Mora eller Tekeh Oruh, för att nämna hans fyra senaste motståndare, är knappast något som skrämmer slag på herrarna på täppan. Nu går ryktet om att Atlas är på väg bort från Povetkin... Så låt oss hoppas på en lite mer agressiv matchning av den närmast komplette ryssen. Personligen tror jag att en match mot David Haye skulle kunna bli något utöver det vanliga. Båda är tekniskt skickliga. Men där Haye lever högt på känsla är Povetkin mer klassiskt skolad.


Odlanier Solis

Vitali Klitschkos näste utmanare är kubanen Odlanier Solis som likt Povetkin var en stärna utöver det vanliga i amatörringen. Med snabba fötter, kvicka nävar och gummifjädrar i överkroppen gjorde han då livet surt för sina motståndare. Som proffsboxare har han egentligen inte heller haft några större problem. Trots detta är det få som tror att han ska ge den äldre Ukrainabrodern några bekymmer. Skälet till detta är främst Solis nuvarande fysik. I sina senaste respektive matcher var Solis fem kilo tyngre än Klitschko, trots att Klitschko är nästan två decimeter längre än sin kubanske opponent. Solis väger idag nästan 30 kilo mer än när han exempelvis vann OS-guld i Aten 2004. Kubanen är fortfarande relativt kvick i nävarna och han slår nog hårdare i dag än han gjorde som amatör. Tyvärr är det tidigare så imponerande fotarbetet som bortblåst och att stå fastklistrad och byta slag med den väldige ukrainaren är ingen taktik jag skulle rekommendera. Hur hårt Solis än slår som proffs är han när det gäller slagstyrka inte i samma liga som Vitali. Om jag får drömma lite, hoppas jag att Solis den 19 mars, i alla fall väger mindre än Vitali och att han visar att fotarbetet finns där när det verkligen gäller. För hans främsta chans stavas snabbhet. Han måste visa att hans fötter är snabbare, hans nävar är kvickare och att hans reflexer är snabbare. Dvs allt det som gjorde honom till världens främste amatör måste nu demonstreras av den professionelle utmanaren Solis. Tyvärr tror jag inte att det kommer att hända. Odlanier Solis verkar ha alltför många jasägare runt sig som inte vågar säga det alla ser, nämligen att Solis är en skugga av sitt forna jag. Förmodligen kommer han få ett grymt uppvaknande den 19 mars.


Dereck Chisora

Engelsmannen Chisora är knappast någon utmanare i egentlig mening. Men eftersom Wladimir har valt honom som näste man till rakning så... Och det är klart att en obesegrad boxare aldrig är ofarlig i det att man inte riktigt vet hur bra han egentligen är. Chisoras främsta meriter är segrar över landsmännen Sam Sexton och den forne titelutmanaren Danny Williams. Och även om han sett bra ut i dessa matcher känns hoppet alltför stort. Man ska som sagt inte räkna ut en obesgrad boxare men allt annat än en enkel seger för Wladimir Klitschko den 30 april skulle vara en första klassens skräll.


Tomasz Adamek

Polacken, den förre världsmästaren i både lätt tungvikt och cruiservikt, Adamek ryktas stå i tur för att få möta Wladimir Klitschko efter dennes expedition mot Chisora. Adamek har visat i segrar över bland andra Chris Arreola och Mike Grant att kvickheten och rörligheten följt med honom upp genom viktklasserna. Men jag har ändå svårt att se hur han ska ha en större chans mot Wladimir än vad exempelvis Eddie Chambers hade, för att ta en annan snabb och rörlig men lite mindre tungviktare.


PROSPECTS


Denis Boytsov

Högt uppe bland de framtida utmanarna ligger fortfarande den explosive ryssen Denis Boytsov. Karriären har på grund av skadeproblem gått lite i stå de senaste åren. Det där sista steget som på allvar skulle placera honom i rampljuset har ännu inte tagits. Men helt klart är att potentialen finns där och om kroppen inte säger ifrån tror jag på mycket spännade från honom i framtiden.

Kubrat Pulev

Om namnen hittils varit gamla bekanta är Kubrat Pulev en välboxande bulgar som för så sent som i september 2009 boxades om amatör-VM. När han väl klev in i proffsringen, några veckor senare, sparades inte på krutet i valet av motståndare. Paolo Vidoz, Dominic Guinn och Matt Skelton är några av Pulevs skalper så här långt. Pulev är närmast komplett som boxare. Han rör sig bra, slår snabbt och hårt och försvarar sig väl. Frågan är hur långt det räcker när motståndet skärps, men hittils finns det inget att klaga på.

Robert Helenius

För nordiska tittare är förmodligen finländaren och halvsvensken Robert Helenius än mer intressant. Som proffboxare har han gått från klarhet till klarhet de senaste åren. Stilmässigt påminner han om Wladimir Klitscho. På samma sätt som den yngre Klitschko, utmanövrerar Helenius sina motståndare utan att se sensationell ut. Men det behöver man inte göra om man på två meters höjd besitter både teknik och slagstyrka. Helenius är kanske den främste nordiske tungviktaren sedan Ingo så bli inte förvånade om han en dag står där med ett av de stora bälterna runt midjan.


I bakvattnet av Odlanier Solis har det under de senaste åren dykt upp ytterligare några intressanta kubanska tungviktare. På Irland huserar exempelvis Mike Perez som med kvicka nävar och explosiv stil fått irländarna på fall. Perez har väl inte riktigt blivit testad ännu och han är möjligen i kortaste laget. Men absolut ett framtida hopp.

Närmare till hands för en exilkuban är naturligtvis Miami som under 2010 såg tre kubaner med tunga amatörmeriter äntra proffsringen. Det största hoppet av dom är förmodligen Luis Ortiz som under många år var nummer två, bakom Solis, på Kuba. När Ortiz inte lyckades kvalificera sig till OS i Peking 2008 bestämde han sig för att pröva lyckan som proffs. Och trots att han enbart har boxats fem matcher har tuffa 'journeymen' som Zack Page och Kendrick Releford redan besegrats. Det som talar för Ortiz är att han är något längre än både Solis och Perez. Och i likhet med dessa och många andra kubaner besitter dessutom Ortiz en härlig känsla. Solis var alltid steget före Ortiz som amatör, men då ska man komma ihåg att det var en betydligt lättare och smidigare Solis än den TUNGviktare vi ser idag. Ortiz verkar ha behållit sin fysik lite bättre...

Vid sidan av Ortiz har dessutom Glendy Hernandez och Yasnay Consuegra börjat sin vandring upp för rankinglistorna under det gångna året. Bägge tillhörde de främsta tungviktarna, utan att på allvar konkurrera om förstaplatsen, på Kuba och kan säkert nå långt även som proffs.


Tyvärr är det inte många amerikaner som rosar tungviktsmarknaden för närvarande. Men ska man nämna några som möjligen kan visa framfötterna vad det lider, kanske nån av Seth Mitchell, Deontay Wilder, Darell Madison, Tor Hamer, Joey Dawejko, Fred Allen, Kyle McNutt kan kliva fram. Ingen av namnen känns i nuläget som en "and new undisputed heavyweight champion of the world". Men vem vet...

Då känns ukrainaren Vyacheslav Glazkov som ett hetare alternativ för den som söker framtidshopp. Andra europeer att sätta sitt hopp till är tvåmeters-britterna David Price och Tyson Fury. Price har som amatör kombinerat en slagkraftig offensiv med en emellanåt lite skakig defensiv och Fury har efter en imponerande start som proffs fått en lite krokigare fortsättning, så även här finns det dubier.

Ska jag avslutningsvis slänga fram en 'dark horse' tycker jag ni ska lägga namnet Erkan Teper på minnet...

Inga kommentarer: